Så skapar du en japansk stenträdgård
Upptäck symboliken i dessa fridfulla miljöer, och få tips på hur du kan skapa din egen stenträdgård.
Karesansui, som bokstavligen betyder “torrt landskap” eller stenträdgård, kännetecknas av stenformationer som efterliknar vatten och andra naturliga drag, och personifierar japansk trädgårdsskötsel. Utanför Japan kallas de även ”zenträdgårdar” och har funnits ända sedan 1100-talet. Men dagens stenträdgårdar är långt från statiska kopior av den traditionella trädgårdsarkitekturen, och fungerar snarare som ett konstant rörligt och utvecklande uttryck av zen-läran, som finns överallt från tempel till museum och till och med i moderna hus i Japan. Lär dig mer om dessa lugna, tankeväckande miljöers ursprung och inspireras att skapa din egen.
1. Läran om Zen
Den första faktorn var zen-lärans spridning i Japan. Denna buddhistiska lära kom till Japan från Kina, och spriddes i Japan från och med Kamakuraperioden till Edoperioden (från sent 1100-tal till tidigt 1500-tal).
Den första fullfjädrade stenträdgården skapades i zentemplet Saihoji i Kyoto av den berömda trädgårdsmästarmunken Muso Soseki. Hans arbete är betydelsefullt historiskt sett när det gäller japansk trädgårdskonst. Muso ditkallades för att återuppföra Saihoji som i princip var övergivet som ett zentempel. Arbetet involverade många ändringar, inklusive förändringar i själva trädgården. Muso bestämde sig för att skapa en stenträdgård där munkar kunde utöva zen: stenar är centrala inom zen-filosofin då de symboliserar naturkrafter, och en zen-lära handlar om att man ser stenar som ett sätt att bli mer medveten om sådant som är osynligt.
2. Bonkei och Sansui-ga
Den andra faktorn som ledde till utvecklingen av dagens stenträdgårdar var influenser från konstformerna bonkei och sansuiga. Bonkei, eller ”bricklandskap”, är läran om att arrangera sand, sten och miniatyrväxter på en bricka för att skapa ett naturligt landskap i miniatyr. Det är även från bonkei som den berömda japanska bonsaitraditionen utvecklats. Sansuiga, å andra sidan, var en typ av landskapsmåleri som var populär bland zenpräster. Båda dessa konstformer influerade estetiken och sammansättningen som används i stenträdgårdar.
Den första faktorn var zen-lärans spridning i Japan. Denna buddhistiska lära kom till Japan från Kina, och spriddes i Japan från och med Kamakuraperioden till Edoperioden (från sent 1100-tal till tidigt 1500-tal).
Den första fullfjädrade stenträdgården skapades i zentemplet Saihoji i Kyoto av den berömda trädgårdsmästarmunken Muso Soseki. Hans arbete är betydelsefullt historiskt sett när det gäller japansk trädgårdskonst. Muso ditkallades för att återuppföra Saihoji som i princip var övergivet som ett zentempel. Arbetet involverade många ändringar, inklusive förändringar i själva trädgården. Muso bestämde sig för att skapa en stenträdgård där munkar kunde utöva zen: stenar är centrala inom zen-filosofin då de symboliserar naturkrafter, och en zen-lära handlar om att man ser stenar som ett sätt att bli mer medveten om sådant som är osynligt.
2. Bonkei och Sansui-ga
Den andra faktorn som ledde till utvecklingen av dagens stenträdgårdar var influenser från konstformerna bonkei och sansuiga. Bonkei, eller ”bricklandskap”, är läran om att arrangera sand, sten och miniatyrväxter på en bricka för att skapa ett naturligt landskap i miniatyr. Det är även från bonkei som den berömda japanska bonsaitraditionen utvecklats. Sansuiga, å andra sidan, var en typ av landskapsmåleri som var populär bland zenpräster. Båda dessa konstformer influerade estetiken och sammansättningen som används i stenträdgårdar.
Stenträdgårdens vidareutveckling
Dessa två faktorer ledde till utvecklingen av moderna stenträdgårdar. Denna nya form rimmar också väl med ankomsten av wabi-sabi-estetiken, eller uppskattningen av sådant som inte är perfekt eller inte färdigt. Stenträdgårdar blev därför vanliga utanför zen-tempel, då till och med samurajer och handelsmän började skapa sina egna. Men runt 1700-talet, i mitten av Edoperioden (1603-1867), så fick naturliga trädgårdar med levande växter allt större uppmärksamhet, vilket betydde att färre stenträdgårdar anlades.
De fick ett uppsving igen under Showaperioden (1900-talet), när trädgårdsmästaren och historikern Mirei Shigemori skapade över 200 stenträdgårdar som anses vara både tidlösa och moderna. Trots att de håller hårt på de traditionella reglerna för stenarrangemang, så var hans trädgårdar inte rena kopior av de gamla. Istället så kombinerade han sina egna innovationer och modern estetik med traditionella former.
Hitta en trädgårdsexpert nära dig
Dessa två faktorer ledde till utvecklingen av moderna stenträdgårdar. Denna nya form rimmar också väl med ankomsten av wabi-sabi-estetiken, eller uppskattningen av sådant som inte är perfekt eller inte färdigt. Stenträdgårdar blev därför vanliga utanför zen-tempel, då till och med samurajer och handelsmän började skapa sina egna. Men runt 1700-talet, i mitten av Edoperioden (1603-1867), så fick naturliga trädgårdar med levande växter allt större uppmärksamhet, vilket betydde att färre stenträdgårdar anlades.
De fick ett uppsving igen under Showaperioden (1900-talet), när trädgårdsmästaren och historikern Mirei Shigemori skapade över 200 stenträdgårdar som anses vara både tidlösa och moderna. Trots att de håller hårt på de traditionella reglerna för stenarrangemang, så var hans trädgårdar inte rena kopior av de gamla. Istället så kombinerade han sina egna innovationer och modern estetik med traditionella former.
Hitta en trädgårdsexpert nära dig
Symboliken i stenträdgårdar
Stenträdgårdar har gott om symbolik, många avspeglar zen-läran och antika kinesiska filosofier. För att kunna se dessa trädgårdar som mer än bara en stensamling behöver man känna till meningen bakom dem.
Till exempel inkluderar många trädgårdar den så kallade Horai-jima, som representerar den onåbara ön med odödliga människor enligt den kinesiska legenden – den höga stenen på bilden. De mindre Tsuru-jima (tranöar) och Kame-jima (sköldpaddsöar), som symboliserar långt liv, byggs ofta i närheten (inte på bild).
Små stenar som representerar “skattskepp,” symboliserar själva lycka och välgång, och arrangeras vanligtvis så att de pekar med en ände mot ön med de odödliga. De beger sig antingen till ön för att hämta sina skatter eller åker hem med sina byten. Deras last indikeras av höjden ovanför sanddynorna.
Ryumon-baku eller “Drakvattenfallet” (se bild nedan), som har sina rötter i en kinesisk legend om ett vattenfall med samma namn vid Gula floden, är också en känd zensymbol. Enligt legenden skulle alla karpar – en fisk som knappt kan hoppa upp ur vattnet upp i luften – som lyckades klättra på vattenfallet omedelbart förvandlas till drakar och segla upp mot skyn. Det är också härifrån japanska koinobori (karp-vimplar) kommer. Läran om zen använder denna berättelse för att förklara attityden som en utövare måste ha för att kunna bli upplyst.
I bilden nedan representerar sanden Gula floden, krusningarna representerar vattenfallet, och stenen som skjuter ut är karpen. Denna symbol inkorporeras även i Saihoji-trädgården; där är dessa stenar en plats för sittandes zen-meditation.
Stenträdgårdar har gott om symbolik, många avspeglar zen-läran och antika kinesiska filosofier. För att kunna se dessa trädgårdar som mer än bara en stensamling behöver man känna till meningen bakom dem.
Till exempel inkluderar många trädgårdar den så kallade Horai-jima, som representerar den onåbara ön med odödliga människor enligt den kinesiska legenden – den höga stenen på bilden. De mindre Tsuru-jima (tranöar) och Kame-jima (sköldpaddsöar), som symboliserar långt liv, byggs ofta i närheten (inte på bild).
Små stenar som representerar “skattskepp,” symboliserar själva lycka och välgång, och arrangeras vanligtvis så att de pekar med en ände mot ön med de odödliga. De beger sig antingen till ön för att hämta sina skatter eller åker hem med sina byten. Deras last indikeras av höjden ovanför sanddynorna.
Ryumon-baku eller “Drakvattenfallet” (se bild nedan), som har sina rötter i en kinesisk legend om ett vattenfall med samma namn vid Gula floden, är också en känd zensymbol. Enligt legenden skulle alla karpar – en fisk som knappt kan hoppa upp ur vattnet upp i luften – som lyckades klättra på vattenfallet omedelbart förvandlas till drakar och segla upp mot skyn. Det är också härifrån japanska koinobori (karp-vimplar) kommer. Läran om zen använder denna berättelse för att förklara attityden som en utövare måste ha för att kunna bli upplyst.
I bilden nedan representerar sanden Gula floden, krusningarna representerar vattenfallet, och stenen som skjuter ut är karpen. Denna symbol inkorporeras även i Saihoji-trädgården; där är dessa stenar en plats för sittandes zen-meditation.
Vattenmönster
Ett sandmönster som används för att representera vågorna kallas “samon” (krusat mönster på sanden). Detta har sitt ursprung i en tradition från Heian-perioden (794-1192), där man täckte heliga platser med vit sand. Denna sand kom att arrangeras som vågor för att symbolisera vatten, under influens av bonkei.
Olika krusningsmönster används för att symbolisera flod- eller havsvatten. Till och med i samma hav kan du stöta på både stora vågor och mindre krusningar på vattenytan. Även om de större stenarna är mer iögonfallande så kan man underhålla sig själv genom att gissa sandmönster och försöka komma på vilka slags vatten de representerar.
Mönstren skapas oftast av en lokal präst som använder en räfsa eller en kvast. Enligt legenden lämnade Muso inte ett enda spår av damm i sin egen trädgård. Han trodde att hjärnan kunde renas från jordiska tankar genom att man sopade trädgården. På samma sätt kan man bli lugnare och få ett renare sinne genom att rita krusningar i sanden.
Ett sandmönster som används för att representera vågorna kallas “samon” (krusat mönster på sanden). Detta har sitt ursprung i en tradition från Heian-perioden (794-1192), där man täckte heliga platser med vit sand. Denna sand kom att arrangeras som vågor för att symbolisera vatten, under influens av bonkei.
Olika krusningsmönster används för att symbolisera flod- eller havsvatten. Till och med i samma hav kan du stöta på både stora vågor och mindre krusningar på vattenytan. Även om de större stenarna är mer iögonfallande så kan man underhålla sig själv genom att gissa sandmönster och försöka komma på vilka slags vatten de representerar.
Mönstren skapas oftast av en lokal präst som använder en räfsa eller en kvast. Enligt legenden lämnade Muso inte ett enda spår av damm i sin egen trädgård. Han trodde att hjärnan kunde renas från jordiska tankar genom att man sopade trädgården. På samma sätt kan man bli lugnare och få ett renare sinne genom att rita krusningar i sanden.
Stenträdgårdar och moderna hem
Stenträdgårdar har fått en popularitetsboost utomlands. De är mindre populära inom Japans gränser, även om yngre generationer har blivit mer intresserade av landets kulturella traditioner på senare år.
Så länge man inte tänker alltför storslaget så är det inte omöjligt att göra en egen stenträdgård. Varför inte skapa ett trevligt utrymme där du kan ta en paus från ditt stressiga liv och lugna din själ? Oroa dig inte för att bryta regler när du skapar din egen version: Dessa trädgårdar ska ändras med tiden och behöver inte vara kopior av historiska trädgårdar. Deras kulturella arv är att skapa något som rör den samtida åskådarens själ, istället för att bara kopiera det förflutna utan eftertanke.
Läs mer: Minimalistiskt familjehem bland risfälten i Japan
Stenträdgårdar har fått en popularitetsboost utomlands. De är mindre populära inom Japans gränser, även om yngre generationer har blivit mer intresserade av landets kulturella traditioner på senare år.
Så länge man inte tänker alltför storslaget så är det inte omöjligt att göra en egen stenträdgård. Varför inte skapa ett trevligt utrymme där du kan ta en paus från ditt stressiga liv och lugna din själ? Oroa dig inte för att bryta regler när du skapar din egen version: Dessa trädgårdar ska ändras med tiden och behöver inte vara kopior av historiska trädgårdar. Deras kulturella arv är att skapa något som rör den samtida åskådarens själ, istället för att bara kopiera det förflutna utan eftertanke.
Läs mer: Minimalistiskt familjehem bland risfälten i Japan
Även om denna trädgård inte har något storslaget stenarbete att skryta med så har det sandkrusningar, som är en viktig del i stenträdgårdskulturen. Mönstret uttrycks av plattor som läggs i sanden, så att det är lätt att hantera för att mönstret inte behövs ritas manuellt. Istället för stenar gör en liten slänt att trädgården får volym och ger ett uttryck av natur. Att plantera träd runtom i ett mönster som reflekterar hur de kan växa i en skog gör att trädgården ser helt naturlig ut.
Det är möjligt att skapa storslagna miljöer även på begränsad yta genom att använda små lyktor och stenar. Platser där stenar representerar dammar kallas kareike, torra dammar. En fördel med dessa är att de är lättare att bygga och sköta om än dammar med riktigt vatten. Illusionen blir ännu mer övertygande om man placerar växter vid vattnet, som exempelvis kalmus.
Sök efter mer trädgårdsinspiration i vårt arkiv
Sök efter mer trädgårdsinspiration i vårt arkiv
Stenträdgårdar, med sitt enkla utseende och avsaknad av lyx och prål, utstrålar en oemotståndlig charm. Trädgårdar som använts i århundraden i syfte att utöva zen kanske är precis det som dagens samhälle behöver, för att påminna oss att ta en paus från våra stressiga liv ibland och ge oss tid att tänka.
BERÄTTA!
Gillar du tanken på att ha en stenträdgård att sitta och tänka i? Dela med dig nedan!
BERÄTTA!
Gillar du tanken på att ha en stenträdgård att sitta och tänka i? Dela med dig nedan!
Den äldsta kända beskrivningen av stenträdgårdar finns i Sakuteiki som är en text som skrevs under sena Heianperioden (1000-talet). Där står: “En trädgård med stenarrangemang som varken har en damm eller en bäck ska kallas för en torr landskapsträdgård, en som föreställer ett vattenfyllt naturligt landskap utan att det faktiskt finns vatten där.”
Man vet inte exakt hur denna typ av trädgård såg ut på den tiden, eftersom det inte finns några trädgårdar bevarade från sena Heianperioden. Men senare japanska trädgårdsmetoder var starkt influerade av zen-läran, som vid tiden när Sakuteiki skrevs ännu inte var särskilt utbredd i Japan. Det betyder att trädgårdarna som beskrevs kan ha sett lite annorlunda ut jämfört med sina moderna motsvarigheter. Trots detta så står det klart att stenträdgårdens huvudsakliga funktion – tanken att ”se” vatten i ett torrt landskap – redan existerade. Två faktorer bidrog till utvecklingen av den moderna formen.