Världens design: Besök de boende på en medeltida bro i Tyskland
Krämerbrücke-bron i Erfurt är kantad av gamla hus som fortfarande bebos av lokala hantverkare. Följ med på en rundtur.
På Krämerbrücke, handelsmännens bro, känns det som om man har rest tillbaka till medeltiden. Trettiotvå färgglatt målade, halvtimrade hus kantar båda sidorna av bron som bara är 5,5 meter bred. Man märker knappt att man faktiskt är på en bro, för den här är speciell; det är den längsta bron i Europa med hus på båda sidor som har varit bebodda utan avbrott. Bron över floden Gera nämndes för första gången år 1156, och idag är den området Thüringens stolthet, och symbol.
I ett av de historiska husen bor träsnidaren Gabriele Leuschner. Huset är smalt och trappan upp tar en fjärdedel av golvytan. ”Vi bor i trappan”, säger Gabriele. Men det gör hon gärna, för det har alltid varit hennes dröm att bo här.
I ett av de historiska husen bor träsnidaren Gabriele Leuschner. Huset är smalt och trappan upp tar en fjärdedel av golvytan. ”Vi bor i trappan”, säger Gabriele. Men det gör hon gärna, för det har alltid varit hennes dröm att bo här.
Mellan 1400 och 1900-talet var det inte ovanligt med huskantade broar: Grand Pont (nuvarande Pont au Change) i Paris var bebyggd liksom London Bridge. Men få har överlevt tidens tand. Bland de mest imponerande – förutom Ponte Vecchio i Florens och Pulteney Bridge i Bath, England – är Krämerbrücke i Erfurt.
Den här typen av broar var viktiga handelsvägar och så är också fallet i Erfurt: från tidig medeltid ledde Via Regia, en viktig öst-västlig handelsrutt, rakt igenom den här staden i Thüringen. Längs vägen måste man korsa floden Gera över ett vadställe. För att underlätta passagen byggdes en brokonstruktion av trä år 1156 som brann flera gånger och ersattes med en stenbro 1325.
Den här typen av broar var viktiga handelsvägar och så är också fallet i Erfurt: från tidig medeltid ledde Via Regia, en viktig öst-västlig handelsrutt, rakt igenom den här staden i Thüringen. Längs vägen måste man korsa floden Gera över ett vadställe. För att underlätta passagen byggdes en brokonstruktion av trä år 1156 som brann flera gånger och ersattes med en stenbro 1325.
Möjligheterna att sälja varor på bron var stora. ”Det välsituerade köpmannaskrået på Krämerbrücke drev en lukrativ handel med värdefulla importerade varor som dyrbara kryddor, ädla stenar och eleganta schalar i handelsbodarna – det kallades därför stuvat gods”, säger Kristin Luther på Erfurts turistbyrå.
De tidiga bodarna utvecklades så småningom till stenhus, och efter den stora branden 1472 byggdes en ny, högre och bredare bro. Då kunde köpmännen bo i våningen ovanför affären.
De tidiga bodarna utvecklades så småningom till stenhus, och efter den stora branden 1472 byggdes en ny, högre och bredare bro. Då kunde köpmännen bo i våningen ovanför affären.
Teckningen visar brostrukturen runt 1870.
“Trevåningshusen på köpmansbron var byggda i form av en lång, halv timrad rad hus, två och två på båda sidor av bron. Med avdelande väggar blev det 2,6 meter breda, individuella hus”, säger Christian Misch på Thüringens byggnadsvård. Han registrerar och inventerar historiska monument i Erfurt.
Behovet av utrymme växte på bron och de 62 originalhusen blev 32. ”Eftersom alla byggdes om på olika sätt ser de ut som fristående hus idag”, säger Christian Misch.
“Trevåningshusen på köpmansbron var byggda i form av en lång, halv timrad rad hus, två och två på båda sidor av bron. Med avdelande väggar blev det 2,6 meter breda, individuella hus”, säger Christian Misch på Thüringens byggnadsvård. Han registrerar och inventerar historiska monument i Erfurt.
Behovet av utrymme växte på bron och de 62 originalhusen blev 32. ”Eftersom alla byggdes om på olika sätt ser de ut som fristående hus idag”, säger Christian Misch.
Bron år 1938.
Bränder och bombattacker under andra världskriget förstörde delar av bron, och flera hus behövde byggas upp efter kriget. I ett skede fanns det kapell i båda ändarna av bron men idag finns bara St. Giles kyrka kvar. Tornet syns på bilden. Om man kommer till bron österifrån passerar man under tornets valv.
Bränder och bombattacker under andra världskriget förstörde delar av bron, och flera hus behövde byggas upp efter kriget. I ett skede fanns det kapell i båda ändarna av bron men idag finns bara St. Giles kyrka kvar. Tornet syns på bilden. Om man kommer till bron österifrån passerar man under tornets valv.
På bron är det fortfarande livligt.
Trots angrepp genom århundradena har blandningen av bostäder och kommers överlevt. Merchants’ Bridge Foundation, grundad 1996, fördelar affärslokalerna enligt strikta regler för att behålla brons speciella charm. Bestämmelserna kräver en blandning av tillverkningsgods definierade som hantverk och antikviteter, kryddor och utländska specialiteter såväl som lokala.
”Det får absolut inte finnas några affärskedjor här och inga privata ägare”, säger Wolfgang Zweigler, rådgivande chef för stiftelsen. ”Men stiftelsen har inget inflytande på vem som hyr bostäderna på de övre våningarna. Det brukar ordna sig – det är en speciell sorts folk som verkligen vill bo där”, säger Wolfgang Zwiegler. ”I motsats till medeltiden och under århundradena efter, är de kommersiella hyresgästerna och de som bor i lägenheterna inte samma personer.”
Trots angrepp genom århundradena har blandningen av bostäder och kommers överlevt. Merchants’ Bridge Foundation, grundad 1996, fördelar affärslokalerna enligt strikta regler för att behålla brons speciella charm. Bestämmelserna kräver en blandning av tillverkningsgods definierade som hantverk och antikviteter, kryddor och utländska specialiteter såväl som lokala.
”Det får absolut inte finnas några affärskedjor här och inga privata ägare”, säger Wolfgang Zweigler, rådgivande chef för stiftelsen. ”Men stiftelsen har inget inflytande på vem som hyr bostäderna på de övre våningarna. Det brukar ordna sig – det är en speciell sorts folk som verkligen vill bo där”, säger Wolfgang Zwiegler. ”I motsats till medeltiden och under århundradena efter, är de kommersiella hyresgästerna och de som bor i lägenheterna inte samma personer.”
Gabriele Leuschner är ett undantag; i över 30 år har hon drivit en affär med träleksaker på Krämerbrücke och bor ovanpå. 71-årigen gör handgjorda dekorationer och även gravstenar, leksakerna får hon från annat håll. Hon är känd för sina små trähus med röda och blå tak som är modeller av Krämerbrückes hus.
Precis som på medeltiden har varje hus på bron ett namn. Eftersom husen hade dubbla funktioner har de ofta dubbla namn. Gabriele Leuschners hus heter Zum Eisener Hut und Schwarzen Rad, Järnhatten och Svarta hjulet. Namnet hänger ovanför dörren som en smidd järnsymbol för smedjan, som huset en gång var.
Så här välbevarad som på bilden har byggnaden bara varit sen 80-talet. Det dåliga skick som bron var i på 60-talet gjorde omfattande restaurering helt nödvändig. Sakta men säkert renoverades byggnaderna. ”Under de svåra ekonomiska omständigheterna i Östtyskland var det en utmaning att reparera husen med rätt material ur historisk synvinkel”, säger Christian Misch.
Men folk brydde sig. Krämerbrücke var inte så illa åtgånget som många andra historiska byggnader i DDR:s stadskärnor. Redan då var de stora attraktioner – och det faktum att det inte var religiösa byggnader var viktigt för det ateistiska ledarskapet i DDR.
Så här välbevarad som på bilden har byggnaden bara varit sen 80-talet. Det dåliga skick som bron var i på 60-talet gjorde omfattande restaurering helt nödvändig. Sakta men säkert renoverades byggnaderna. ”Under de svåra ekonomiska omständigheterna i Östtyskland var det en utmaning att reparera husen med rätt material ur historisk synvinkel”, säger Christian Misch.
Men folk brydde sig. Krämerbrücke var inte så illa åtgånget som många andra historiska byggnader i DDR:s stadskärnor. Redan då var de stora attraktioner – och det faktum att det inte var religiösa byggnader var viktigt för det ateistiska ledarskapet i DDR.
Några av brobyggnaderna från baksidan.
När Gabriele Leuschner hörde talas om planerna på uthyrning av brohusen 1972, fyllde hon genast i en hyresansökan och blev utvald. Men det dröjde ända till 1984 innan hennes hus var klart för inflyttning. Under tiden träffade hon sin man som – slump eller ödet – hade drömt i hela sitt liv om att bo i ett historiskt monument.
När Gabriele Leuschner hörde talas om planerna på uthyrning av brohusen 1972, fyllde hon genast i en hyresansökan och blev utvald. Men det dröjde ända till 1984 innan hennes hus var klart för inflyttning. Under tiden träffade hon sin man som – slump eller ödet – hade drömt i hela sitt liv om att bo i ett historiskt monument.
Gabrieles 86 kvadratmeter stora lägenhet sträcker sig över tre våningar med totalt fyra rum och kök, badrum och toalett. Lägenhetsindelningen är enkel; alla vardagsrum har norrläge med utsikt mot husraden mittemot. Kök och badrum ligger på sydsidan med fantastisk utsikt över floden Gera, som rinner under bron.
När man stiger innanför tröskeln till Gabriele Leuschners hem känner man genast att kvinnan som bor här älskar historia och hantverk. Massor av trä, omsorgsfullt restaurerade antikviteter och samlarföremål delar utrymme med små målningar, bilder och konsthantverk i trä, keramik och sten. Grannars konstföremål pryder hemmet liksom verk av konstnären Egon Zimpel, som illustrerade en bok om Leuschners katt Franz, som kom och gick som han ville i husen på bron.
De stora fönstren är ovanliga för historiska byggnader. De ger mycket ljus åt de små rummen – men släpper också in ljud. ”Vi har satt in isolerande glas, så mycket låter det. När folk går över bron och pratar normalt inser de inte att vi hör vartenda ord”, säger Gabriele Leuschner. Nya fönster måste godkännas av stiftelsen. Det är strikta regler för alla förändringar av kulturarvet.
Eftersom det bara är sex meter mellan husraderna, kan man se vad grannen har på sin middagstallrik. Men för de boende är det inga problem. “Vi har ju gardiner så vi brukar vinka god natt till varandra på kvällen – det är väldigt avspänt här eftersom alla känner alla”, säger Gabriele.
De stora fönstren är ovanliga för historiska byggnader. De ger mycket ljus åt de små rummen – men släpper också in ljud. ”Vi har satt in isolerande glas, så mycket låter det. När folk går över bron och pratar normalt inser de inte att vi hör vartenda ord”, säger Gabriele Leuschner. Nya fönster måste godkännas av stiftelsen. Det är strikta regler för alla förändringar av kulturarvet.
Eftersom det bara är sex meter mellan husraderna, kan man se vad grannen har på sin middagstallrik. Men för de boende är det inga problem. “Vi har ju gardiner så vi brukar vinka god natt till varandra på kvällen – det är väldigt avspänt här eftersom alla känner alla”, säger Gabriele.
Huset är till och med smalare än gatan, 4,5 meter. Designen gör försök att kompensera på höjden det som saknas på bredden. Den största utmaningen är att ektrappan upptar en fjärdedel av den totala golvytan. Följden blir att livet i huset innebär mycket trappklättrande. ”Det var inga problemför oss”, säger Gabriele Leuschner, ”men när vår dotter föddes satte vi försäkerhets skull upp en extra ledstång på väggen på översta våningen, (syns inte här).”
Med hjälp av intelligenta lösningar får det nödvändiga plats i de små rummen. Köksskåpen är fortfarande östtyskt original. För att maximera köksytan hänger Gabriele kastruller och pannor på en stång i taket.
Från hallarna på första och andra våningarna, liksom från lagerrummet i bottenvåningen kommer man ut på långa, smala balkonger. Favoritplatser, speciellt på sommaren.
Det är svårt att baxa in stora möbler genom dörren in i de små rummen, så paret har byggt de flesta på plats. Så även den stora bokhyllan som täcker väggen i vardagsrummet.
Den detaljrikt snidade träpallen bredvid den kalkade spisen är arvegods. Men på frågan om hon gillar att sitta i denna magnifika träskulptur svarar Gabriele; ”det som är vackert är inte nödvändigtvis bekvämt. Jag använder den hellre som hylla”, medger hon,
Den detaljrikt snidade träpallen bredvid den kalkade spisen är arvegods. Men på frågan om hon gillar att sitta i denna magnifika träskulptur svarar Gabriele; ”det som är vackert är inte nödvändigtvis bekvämt. Jag använder den hellre som hylla”, medger hon,
Med kärlek till historiska saker har paret restaurerat en hel del gamla möbler själva. I ett garage hittade de den här sekretären som användes som verktygslåda. ”Det ödet förtjänade den inte, så vi bad att få köpa den”, minns Gabriele Leuschner. Men det är inte här hon sitter och snidar, hon föredrar att jobba vid köksbordet.
En antik klocka med en speciell betydelse hänger i hallen. ”Mina föräldrar använde den som väckarklocka. På helgerna när alla var hemma ringde den när det var frukost”.
Före restaureringen av bron på 70 och 80-talen var det här ljusa rummet ett sovrum. Idag duschar man här med fantastisk utsikt över staden. Den stora spegeln som nästan täcker hela badrumsväggen förstorar det lilla utrymmet.
Paret köpte de två moderna målade kakelplattorna av en granne, keramiker och konstnär. Det är ett exempel på hur invånarna på Krämerbrücke hjälper varandra, även till vardags. ”Om det elektriska krånglar, kommer grannen hit – han är bra på det. Sammanhållningen fungerar verkligen”, säger hon.
Det finns en separat toalett. Tidigare var tvättmaskinen placerad här, men den fick flytta till bottenvåningen, för så här gamla hus är känsliga för vibrationer. ”När den centrifugerade skakade den så att grannens porslin på andra sidan väggen nästan föll av hyllorna”.
Det finns en separat toalett. Tidigare var tvättmaskinen placerad här, men den fick flytta till bottenvåningen, för så här gamla hus är känsliga för vibrationer. ”När den centrifugerade skakade den så att grannens porslin på andra sidan väggen nästan föll av hyllorna”.
Långt tillbaka i tiden var tredje våningen en vind. När parets dotter och senare son föddes, byggdes två rum på vinden. Innertaket är lågt, bara 1,8 meter. De andra våningarna har normal takhöjd.
När barnen flyttade ut gjordes det ena rummet om till gästrum och det andra rummet har blivit arbets- och hobbyrum.
När barnen flyttade ut gjordes det ena rummet om till gästrum och det andra rummet har blivit arbets- och hobbyrum.
I hobbyrummet ser man makens, gruvingenjörens, samling av antika gruvlampor.
På den årliga brofestivalen tredje helgen i juni kan man beskåda spektaklet från övre våningen och bli påmind om det speciella i att bo i en historisk miljö.
Läs mer:
Houzz Tour: Drömliknande semesterhus vid Sydneys havskant
Houzz Tour: Huset som inte syns
Houzz Tour: Den stora silon på prärien
På den årliga brofestivalen tredje helgen i juni kan man beskåda spektaklet från övre våningen och bli påmind om det speciella i att bo i en historisk miljö.
Läs mer:
Houzz Tour: Drömliknande semesterhus vid Sydneys havskant
Houzz Tour: Huset som inte syns
Houzz Tour: Den stora silon på prärien
Här bor: Gabriele Leuschner, 71 år och träsnidare. Förr i tiden bodde också hennes framlidne man, son och dotter och katten Franz här.
Bostad: Ett hus kallat Zum eisernen Hut und schwarzen Rad (Järnhatten och Svarta Hjulet) på 86 kvadratmeter uppdelat på tre våningar, plus en affär som säljer träleksaker på bottenvåningen.
Läge: I Erfurt, Thüringen, Tyskland. Krämerbrücke bron nämndes första gången år 1156 och den nuvarande byggdes 1472.
Foto: Kate Jordan