Fyra amerikanska hem som testar alla gränser
Res till vägs ände, där dessa hus gränslar klippor, överblickar lummiga skogar och vilar ovanpå vatten.
När en arkitekt konfronteras med ett uppdrag och en bit obebyggd mark ser de ofta till platsens omgivning för inspiration och arkitektoniska lösningar. De gränser som tillkommer, både verkliga och inbillade, gör detta till spännande platser att bygga på. Utsikten och naturen runt omkring ger ofta upphov till byggnadens form, material och även hur den har byggts upp.
Dessa fyra projekt utforskar och tänjer på gränserna,på ganska tankeväckande och kontroversiella sätt. Vissa kanske hävdar att projekten är riskfyllda eller rentav farliga. Men det ligger i arkitekturens natur att utmana oss att se världen med nya ögon. Designprocessen kräver att arkitekter hanterar många olika förordningar: säkerhetslagar, professionella krav på konstruktionen, lokala byggregler och miljöbestämmelser. Dessutom måste arkitekter uppfylla sina kunders behov, önskemål och budget samt naturligtvis se till att slutresultatet är estetiskt tilltalande. Just dessa byggnader utmärker sig i deras förmåga att prioritera invånarnas säkerhet samtidigt som de lyckats markera dramat och faran som är närvarande i de råbarkade platserna.
Låt oss se hur ett hem kan utmana omgivningen och besitta gränsen mellan arkitektonisk konvention och naturens fantastiska skönhet.
Dessa fyra projekt utforskar och tänjer på gränserna,på ganska tankeväckande och kontroversiella sätt. Vissa kanske hävdar att projekten är riskfyllda eller rentav farliga. Men det ligger i arkitekturens natur att utmana oss att se världen med nya ögon. Designprocessen kräver att arkitekter hanterar många olika förordningar: säkerhetslagar, professionella krav på konstruktionen, lokala byggregler och miljöbestämmelser. Dessutom måste arkitekter uppfylla sina kunders behov, önskemål och budget samt naturligtvis se till att slutresultatet är estetiskt tilltalande. Just dessa byggnader utmärker sig i deras förmåga att prioritera invånarnas säkerhet samtidigt som de lyckats markera dramat och faran som är närvarande i de råbarkade platserna.
Låt oss se hur ett hem kan utmana omgivningen och besitta gränsen mellan arkitektonisk konvention och naturens fantastiska skönhet.
Huset förstärker upplevelsen av platsen. Det blir en gränslinje. Det är ett sorts objekt skapat för att förstå platsen, som ramar in vyer, refererar horisonten och trotsar gravitationen, allt samtidigt som en vördnad för naturen finns kvar. Denna respekt inkluderar dess otrolig tlätta stålram, som vilar på betongfundament och stöder lådan av trä där boendet finns.
Även de stora fönstren är skapade just för att fånga upplevelsen av gränslösheten inifrån. Vardagsrummets fönster har en full 180-gradig panoramautsikt, medan det övre sovloftet erbjuder en längre utsikt över klipporna längs med kusten.
De strukturella behoven blir uppfyllda med samma enkelhet. En stålram känns nödvändig, men också provisorisk, som ett stativ eller ett brandtorn. Skönheten ligger i dess funktion. Man får känslan att det kan vikas upp, stuvas ihop och flyttas vid något tillfälle, men att denna plats valdes för sin unika position i landskapet.
Även de stora fönstren är skapade just för att fånga upplevelsen av gränslösheten inifrån. Vardagsrummets fönster har en full 180-gradig panoramautsikt, medan det övre sovloftet erbjuder en längre utsikt över klipporna längs med kusten.
De strukturella behoven blir uppfyllda med samma enkelhet. En stålram känns nödvändig, men också provisorisk, som ett stativ eller ett brandtorn. Skönheten ligger i dess funktion. Man får känslan att det kan vikas upp, stuvas ihop och flyttas vid något tillfälle, men att denna plats valdes för sin unika position i landskapet.
Interiörens struktur är praktisk och utan krusiduller. De bärande stålstommarna är konstruerade för att stå emot både horisontella och vertikala belastningar. Det oisolerade skalet är klätt i manchestertygs-liknande brädor på diagonalen som förstärker reglarna.
Tittar man ner mot vardagsrummet från loftet, ser man bara marken långt under - inte havet, som man skulle kunnat vänta sig. Detta skapar en varierad inredningsupplevelse på en yta av 89 kvm.
Designen kombinerar stabilitet, uttrycksfullhet och proffsighet. Slutresultatet är en byggnad som böjer sig inför landskapet utanför och hedrar det genom att kontrastera dess egenskaper. Att balansera hemmet på kanten av klippan har skapat en stark upplevelse och en ökad uppskattning för de element som utgör byggmiljön. Eftersom detta uppnåddes med otaliga begränsningar, är det desto mer beundransvärt.
Tittar man ner mot vardagsrummet från loftet, ser man bara marken långt under - inte havet, som man skulle kunnat vänta sig. Detta skapar en varierad inredningsupplevelse på en yta av 89 kvm.
Designen kombinerar stabilitet, uttrycksfullhet och proffsighet. Slutresultatet är en byggnad som böjer sig inför landskapet utanför och hedrar det genom att kontrastera dess egenskaper. Att balansera hemmet på kanten av klippan har skapat en stark upplevelse och en ökad uppskattning för de element som utgör byggmiljön. Eftersom detta uppnåddes med otaliga begränsningar, är det desto mer beundransvärt.
2. The Inlet
Entrén är informell och väcker upptäcktslusten, vilken är närvarande i hela huset. De växlande upplevelserna man kan ha även i ett litet utrymme känns spännande. Den smala, mörka entrén vi ser här, påminner om skogen utanför.
Entrén är informell och väcker upptäcktslusten, vilken är närvarande i hela huset. De växlande upplevelserna man kan ha även i ett litet utrymme känns spännande. Den smala, mörka entrén vi ser här, påminner om skogen utanför.
Väl inne öppnas vyn upp och gränsen mellan skog och vatten löses upp helt. Boytan skjuter ut ovanför marken, vilket gör att rummet nästan rör sig fram mot utsikten.
Det är från stora rummet man får en helhetskänslaav den omgivande miljön. De svävande glaspartierna hjälper till att dra ögat mot skogen.
Genom att leka med fasta och glasade väggar, har arkitekterna skapat en tunn känsla av skydd. Man känner sig trygg men ändå utsatt i dessa utrymmen.
Genom att leka med fasta och glasade väggar, har arkitekterna skapat en tunn känsla av skydd. Man känner sig trygg men ändå utsatt i dessa utrymmen.
På tal om utsatthet, så är man aldrig långt från en spektakulär utsikt, även i de mest privata rummen.
Sammansmältningen mellan säkerhet och estetik är planlagd och designad. Räckena är utsökt minimala.
Sammansmältningen mellan säkerhet och estetik är planlagd och designad. Räckena är utsökt minimala.
Huset förstärker känslan av att befinna sig vid en gräns med hjälp av det breda taket som ger ett nytt perspektiv på platsen. Om man kliver upp på utsiktsplatsen rör sig horisonten och tar helt bort känslan av det finns ett hem under dig. Du är kvar med bara träden, himlen och utsikten. Dessa enkla aspekter är kraftfulla i ett litet hem.
3. The Lake
Detta är ett projekt som handlar lika mycket om upplevelsen som arkitekturen. Uppfarten är över 1km lång, och korsar många gränser.
Detta är ett projekt som handlar lika mycket om upplevelsen som arkitekturen. Uppfarten är över 1km lång, och korsar många gränser.
Man går på denna hängbro över en skogsravin, ochfortsätter på en stig nerför en backe till ett litet båthus vid stranden av en sjö.
Vid kanten av sjön möts man av ett lågt båthus som svävar ovanför vattnet. Husets fint utformade detaljer påminner om en båtkonstruktion. Det man ser först är vattnet, inte arkitekturen. Det finns en kontrast mellan öppenhet och solididet, precis som i det föregående projektet.
På insidan hittar man ett fönster med en liten lykta på en specialgjord metallbas. Sådana detaljer uttrycker en känsla av hantverk, om skapandet av en alldeles speciell plats. Jag kan tänka mig att ljuset i fönstret på kvällarna drar in en - som en slags fyr på sjön som förenar gränsen mellan interiör och exteriör.
Strukturen är enkel och fint placerad ovanför vattenytan. Arkitekterna har använt en stålram för dess styrka och elegans, vilken påminner om enkla hamnstrukturer. Panelerna på de norra och östra sidorna av hemmets övre plan fälls upp för att skapa en improviserad dykplattform. När de är lyfta försvinner den redan luftiga strukturen nästan in bland träden.
Detta är en plats där man kan koppla av, bada och uppleva livet vid vattnet. Platsen leker med gränserna mellan informell och formell, och mellan estetik och funktionalitet.
4. The Sunset
Detta hus är placerat på en oförsonlig och utsatt terräng på klippiga kusten i Nova Scotia, på hällmarker av granit, där ägarna brukade titta på solnedgången innan hemmet byggdes.
Detta hus är placerat på en oförsonlig och utsatt terräng på klippiga kusten i Nova Scotia, på hällmarker av granit, där ägarna brukade titta på solnedgången innan hemmet byggdes.
Här var det verkligen gränserna som formade hemmet, precis som kustlinjen skapades av glaciärer under istiden. Den lutande takformen stiger mot utsikten samtidigt som regnvatten rinner av. Den beskurna formen är ett resultat av den ständiga frys- och upptiningscykeln i det lokala klimatet, där ett utskjutande hus uppmuntrar isbildning. Och naturligtvis kommer det mycket vågsvall från den (mycket) närliggande Atlanten, vilket format cementfenorna som utgör grunden.
Påhittighet och anpassning är nyckelbegrepp i denna marina miljö, där det är lättare att bjuda in vågorna under strukturen änatt bygga en vägg för att stå emot dem. Visuellt påminner fenorna mig om båtslipar och huset om ett fartygsskrov i en torrdocka.
Påhittighet och anpassning är nyckelbegrepp i denna marina miljö, där det är lättare att bjuda in vågorna under strukturen änatt bygga en vägg för att stå emot dem. Visuellt påminner fenorna mig om båtslipar och huset om ett fartygsskrov i en torrdocka.
Framme vid huset möts man av en utsikt över havet, vilket ramar in mötet mellan byggnaden och miljön. Det finns en genomtänkt kontrast mellan storleken på hemmet i jämförelse med havet utanför.
Här börjar vi få en känsla av materialens färgkarta, inspirerad av platsens egen väderbitna blå-grå ton. Den lågmälta plåtpanelen, som valts för sin hållbarhet, skapar illusionen av bordläggning på båtskrov. Cederträ, ett vanligt lokalt byggmaterial, är naturligt resistent mot röta. När det utsätts för solljus och salt luft, förvandlas ytan snabbt till silver. Betongen förankrar konstruktionen och speglar graniten utanför.
Här börjar vi få en känsla av materialens färgkarta, inspirerad av platsens egen väderbitna blå-grå ton. Den lågmälta plåtpanelen, som valts för sin hållbarhet, skapar illusionen av bordläggning på båtskrov. Cederträ, ett vanligt lokalt byggmaterial, är naturligt resistent mot röta. När det utsätts för solljus och salt luft, förvandlas ytan snabbt till silver. Betongen förankrar konstruktionen och speglar graniten utanför.
I det rena sparsmakade rummet är den norra och västra fasaden helt öppna mot Atlanten, medan den östra kanten känns förankrad, stark och skyddande. Denna solida vägg markerar en intern gräns mellan de praktiska utrymmena - förvaring, skåp, badrum - och vardagsutrymmen.
Interiörens färger utplånar gränsen mellan land och hav; den polerade betongen känns både grundad och vattenliknande. De neutrala väggfärgerna tar in miljöns färger, till exempel ändras nyansen beroende på om det är solsken ute eller om himlen är mörkgrå vid en kommande storm.
Interiörens färger utplånar gränsen mellan land och hav; den polerade betongen känns både grundad och vattenliknande. De neutrala väggfärgerna tar in miljöns färger, till exempel ändras nyansen beroende på om det är solsken ute eller om himlen är mörkgrå vid en kommande storm.
Hela det nordvästra hörnet av hemmet har dramatiskt skurits bort, vilket bildar en utomhusveranda för att fånga solen. Utrymmen som varken är inne eller helt ute skapar en rik och varierad upplevelse. Det lägre taket på utomhusverandan (på grund av rummet ovan) kontrasterar det högre taket i vardagsrummet. Det lägre taket tvingar ögat utåt, vilket gör att verandan känns ännu mer utlämnad.
Den varmt upplysta interiören visar tydligt rummen inne. Boendeytan är inglasad, medan sovrummen har noggrant planerad utsikt över landskapet. Exteriören verkar lika kontrollerad som interiören, med öppningar som rättar sig efter en synkoperad struktur. Allting har sin plats.
Arkitekterna har installerat stora skjutbara paneler för att täcka de glasade väggarna när en storm närmar sig. Den anpassade konstruktionen gör att byggnaden kan uthärda alla sorters väderförhållanden.
Arkitekterna har installerat stora skjutbara paneler för att täcka de glasade väggarna när en storm närmar sig. Den anpassade konstruktionen gör att byggnaden kan uthärda alla sorters väderförhållanden.
Känslan av att stå vid en gräns gav också upphov till ett strukturellt system för att stå emot de starka vindarna. Stöttan är enkeloch effektiv. En vinklad balk håller stålramen stadig i vinden, medan de vinklade hörnen för bort belastningarna till pelarna och så småningom tillbaka ner i grunden, som är förankrad till granit.
Huset i sig är ett mikrokosmos av alla de gränsområden som platsen innefattar, av öppenhet och skydd, där marken är lika med säkerhet, en tillflykt från havet. Det visar en förståelse för de krafter som har format denna miljö, och erkänner dem i designen.
Det är en riskfylld relation, dock. Jag tror det är därför jag uppskattar det här huset så mycket - för sin djärvhet. Skulle duslå dig till ro här? Kanske, kanske inte.
Tror jag att det är farligt att bo här? Absolut inte. Det faktum att huset ens byggdes är ett bevis på att det uppfyller de komplexa utmaningar arkitekterna stått inför. De har tillfredsställt kundens behov och önskemål, deras estetiska oro och budget, samtidigt som de följt professionella designregler, miljölagar och säkerhetsföreskrifter. Det är intelätt.
För mig är detta hem ett tydligt exempel på de möjligheter arkitekturen skapar att leva på gränsen. Det är också en påminnelse om varför jag blev arkitekt.
Det är en riskfylld relation, dock. Jag tror det är därför jag uppskattar det här huset så mycket - för sin djärvhet. Skulle duslå dig till ro här? Kanske, kanske inte.
Tror jag att det är farligt att bo här? Absolut inte. Det faktum att huset ens byggdes är ett bevis på att det uppfyller de komplexa utmaningar arkitekterna stått inför. De har tillfredsställt kundens behov och önskemål, deras estetiska oro och budget, samtidigt som de följt professionella designregler, miljölagar och säkerhetsföreskrifter. Det är intelätt.
För mig är detta hem ett tydligt exempel på de möjligheter arkitekturen skapar att leva på gränsen. Det är också en påminnelse om varför jag blev arkitekt.
Den första anblicken av denna stuga vid kusten i Nova Scotia, avslöjar avsiktligt väldigt lite. Den silvergrå cederträ-fasaden smälter in med det hårda landskapet; grått hav och dämpad himmel. Den enkla formen och utsiktsdäcket ligger ödmjukt inför vyn och platsen, utan utsmyckning. Huset känns som hemma bland områdets väderbitna gråslitna fiskebodar.
Det är inte förrän man går in som man inser hur högt ovanför marken, på havssidan, hemmet står. Ena halvan av huset är placerat vid en brant kant, vilket ger upphov till namnet, ”The Cliff House”. Ingångsplanet och stora rummet öppnar upp mot en vidsträckt utsikt över horisonten, den sluttande topografin och havet.