Har man haft overallen på sig dag ut o dag in så ledsnar man ju till slut, det står en upp i halsen! Jag brukar tänka på att Universum är inte heller klart! Det expanderar hela tiden, nutidsmänniskan är så fixerad vid att det ska vara klart bums! Bättre att det får växa fram sakta hur det ska vara, då blir det roligare igen!

Vi har ett gästrum som hela tiden blir någon slags avställningsrum när vi inte vet var vi ska ställa olika saker. Visserligen är vi också ganska duktiga att städa upp där men därinne finns också en hemsk gammal solsliten bäddsoffa. Jag har länge velat slänga ut den men insett att den har sina fördelar och jag hittar ingen liknande i handeln. Så nu är nästa idé att på något sätt ta bort armstöd och ev rygg om det går och klä om den. Jag är just nu helt försälskad i alla dagbäddar som dykt upp och tänkte att jag kunde styra upp soffan åt den stilen med härliga kuddar. Vad tror ni?

Jag har stor trädgård och balkong högt ovanför trädgården. Tycker det är skönt att få perspektiv och överblick och slippa rusa ut och rycka ogräs hela tiden vilket händer när jag sitter på marknivån. På balkongen kan jag koppla av, äta, dricka och njuta. Där odlar jag bara doftande växter, särskilt nattdoftande.

Länge sen nu, men naturella vävtapeter och sjögrästapeter är det värsta jag upplevt hittills. Man fick dammsuga väggarna nästan lika ofta som golvet. Medaljongtapeter i rött och guld hade en bekant. Ryys. Avokadogrönt kylskåp och senapsfärgat sanitetsporslin. 70-talet var den absolut värsta perioden inom inredning. Nu senast har jag tröttnat på stora och små bokstäver överallt, pretentiösa visdomsord på väggar och kuddar.