Jag gillar att leva med mycket naturliga material, så 1930-40 talet känns bra, med gediget trä, ren ull etc. Eftersom jag växte upp på 70-talet har jag svårt för den stilen, men det är nog så det funkar – min mamma är absolut inte sugen på 1950-talsstilen a la Midcentury Modern som alla älskar så mycket.

För mig ser ett hus eller lägenhet inte ut som ett hem om det inte finns något på väggarna. Det ser inte ut som man är klar med inflyttningen liksom. Jag har inte tillräckligt med väggar för allt jag vill ha uppe! För mig har det blivit en grej att bara ha original på väggarna. Jag har en samling (3 st i varsin 70x100 ram) stora skisser av seriefigurer i mitt sovrum tex. de är alla gjorda av de riktiga serietecknarna. Jag har också två original i blyerts av Alvaro Tapia som varit publicerade i Drakar och Demoner Trudvang. Jag har två beställda tavlor i blyerts av min tidigare hund och häst. Jag har också köpt en tavla vardera gjorda av två vänner, varav en inte sitter uppe än, detta på grund av platsbrist. Utöver dessa har jag mina egna foton uppsatta och en blyertsskiss av mig själv i hallen och en fototavla på mig själv också som en vän har tagit ;-) Det låter nog som om jag bor väldigt stort, men jag bor på 60 kvm :-) Utöver detta har jag också en inramad konsert-t-shirt som är signerad av Jakob Hellman!

Ja jag bäddar sängen varje dag, skakar täcken, rättar till lakan, sist på med överkast, nån snygg fil + KUDDAR Åh vad jag älskar kuddar, min sambo håller på att bli galen på att jag vill ha så många kuddar, men det ser mysigt och inbjudande ut, tycker jag, kan vara en yrkesskada, inledde mitt yrkesliv 12 år gammal med att städa och bädda rum på ett värdhus, då var det inte tal om påslakan, utan monogramprydda överlakan som skulle ligga perfekt :) efter det har jag gjort diverse inhopp på rumsstädning genom att jag jobbat som kock, är man på ett litet ställe då rycker man in där det behövs

Smarta hem kanske? Med allt från ljussättning, hur man kan inreda med media eller hur man bäst kan dölja elektroniken