Loppisfynd och arvegods samsas i det ljusa familjehemmet
Hos Camilla, Siri och sönerna är ledorden personligt och avslappnat – och inredningen är helt fri från märkesvaror.
Frågar man Camilla Valsten vilka som är ledorden i hennes 116 kvadratmeter stora lägenhet på Frederiksberg i Köpenhamn, så svarar hon personlighet, kreativitet, avspänt, arvegods, användbart och barnvänligt. Här bor hon med sin fru Siri och parets två söner Villum och Sander.
HUSESYN
Här bor: Camilla Valsten, 43, och Siri Eneström, 58, samt deras söner Villum, 11, och Sander, 6 år.
Arbete: Camilla studerar till barnsköterska och Siri arbetar i en förskola.
Storlek: Andelslägenheten är 118 kvadratmeter fördelad på matsal och vardagsrum, ett sovrum, två barnrum, kök, badrum och korridor.
Läge: Frederiksberg, Köpenhamn.
Hemmets kärna består av tre ljusa rum i fil, med vardagsrummet och den blå soffan i den ena änden, följt av matsalen i mitten och det tredje rummet, som är Camillas och Siris sovrum.
Här bor: Camilla Valsten, 43, och Siri Eneström, 58, samt deras söner Villum, 11, och Sander, 6 år.
Arbete: Camilla studerar till barnsköterska och Siri arbetar i en förskola.
Storlek: Andelslägenheten är 118 kvadratmeter fördelad på matsal och vardagsrum, ett sovrum, två barnrum, kök, badrum och korridor.
Läge: Frederiksberg, Köpenhamn.
Hemmets kärna består av tre ljusa rum i fil, med vardagsrummet och den blå soffan i den ena änden, följt av matsalen i mitten och det tredje rummet, som är Camillas och Siris sovrum.
Vissa saker har Camilla och Siri hittat på loppmarknader, annat i återvinningsbutiker – som till exempel tavlan med den röda ramen – och andelsföreningens soprum har också visat sig vara en bra plats för inredningsfynd.
“Ibland när vi går ner med soporna hittar vi saker som passar riktigt bra här hemma. Det är kul att vi kan sitta inne hos någon granne och dricka ur våra gamla glas som vi har lämnat i soprummet – eller tvärtom,” berättar Camilla med ett leende.
“Ibland när vi går ner med soporna hittar vi saker som passar riktigt bra här hemma. Det är kul att vi kan sitta inne hos någon granne och dricka ur våra gamla glas som vi har lämnat i soprummet – eller tvärtom,” berättar Camilla med ett leende.
Det är faktiskt ganska få saker som familjen har köpt nytt. “En soffa kan gott få vara ny, men jag bryr mig inte så värst mycket om nya saker, i varje fall inte möbler; jag tycker helt enkelt om gamla saker. Det handlar bland annat om patina,” berättar Camilla.
Siri är från Sverige, där hon har ärvt ett sommarställe i Norra skärgården, och därifrån kommer det runda soffbordet.
“Bordet stod i huset när mina föräldrar köpte det för 45 år sedan. När vi övertog huset lackade jag det och kortade av benen, eftersom vi tyckte att det var för högt, och så tog vi hem det till Frederiksberg,” säger Camilla. Hon tycker att det är viktigt att möbler har patina och personlighet, men användar- och barnvänligheten är avgörande. “Vi vill ha möbler som inte tar skada av att användas, det är barnens hem också. Madrassen bredvid soffan ska man hygge sig i och ligga och läsa böcker på. Det är viktigt att det är ett hem för oss alla. Och allt blandas. Det är mina saker, Siris och barnens saker i varenda rum,” säger hon.
Siri är från Sverige, där hon har ärvt ett sommarställe i Norra skärgården, och därifrån kommer det runda soffbordet.
“Bordet stod i huset när mina föräldrar köpte det för 45 år sedan. När vi övertog huset lackade jag det och kortade av benen, eftersom vi tyckte att det var för högt, och så tog vi hem det till Frederiksberg,” säger Camilla. Hon tycker att det är viktigt att möbler har patina och personlighet, men användar- och barnvänligheten är avgörande. “Vi vill ha möbler som inte tar skada av att användas, det är barnens hem också. Madrassen bredvid soffan ska man hygge sig i och ligga och läsa böcker på. Det är viktigt att det är ett hem för oss alla. Och allt blandas. Det är mina saker, Siris och barnens saker i varenda rum,” säger hon.
Siri och Camilla lägger väldigt lite pengar på inredning, eftersom “saker sällan är jättedyra på loppis,” berättar Camilla. Hon tillägger dessutom att hon nästan alltid lyckas pressa ned priset eftersom hon är bra på att pruta. Paret lägger mycket mer pengar på konsthantverk än på möbler.
“Det behöver inte vara en speciell konstnär, men jag tycker om när konst och konsthantverk innehåller en berättelse och personlighet. Och om man inte har råd, varför inte skapa det själv?” säger Camilla. Det svarta verket med stjärnmotiv gjorde Siri när hon var 14, medan Villum har skapat boken med de vikta sidorna och Camilla står bakom de mångfärgade keramikrundlarna.
“Det behöver inte vara en speciell konstnär, men jag tycker om när konst och konsthantverk innehåller en berättelse och personlighet. Och om man inte har råd, varför inte skapa det själv?” säger Camilla. Det svarta verket med stjärnmotiv gjorde Siri när hon var 14, medan Villum har skapat boken med de vikta sidorna och Camilla står bakom de mångfärgade keramikrundlarna.
“Jag började med keramik för skojs skull tillsammans med min mammagrupp för tio år sedan, och då fastnade jag för det och började göra saker som jag tyckte var fina. Nu har det vuxit till ett ganska stort intresse, och jag bara MÅSTE gå på keramikkurs en gång i veckan,” berättar Camilla om sin närmast meditativa hobby.
Här hittar du konstnärer och konsthantverkare nära dig
Här hittar du konstnärer och konsthantverkare nära dig
Det är främst Camilla som har stått för inredningen i hemmet, men Siri kommer alltid med synpunkter.
“Det är jag som är intresserad av att hitta saker och kombinera dem. Men jag frågar alltid Siri, som oftast håller med – och om hon inte gör det, säger hon att hon nog vänjer sig. Och så slutar det nästan alltid med att hon också tycker resultatet är toppen,” berättar Camilla.
“Det är jag som är intresserad av att hitta saker och kombinera dem. Men jag frågar alltid Siri, som oftast håller med – och om hon inte gör det, säger hon att hon nog vänjer sig. Och så slutar det nästan alltid med att hon också tycker resultatet är toppen,” berättar Camilla.
Matbordet, som Camilla har ärvt av sin farmor, använder familjen mest när det kommer gäster. Det är praktiskt eftersom det blir “superstort” med iläggsskivor.
Den fyrkantiga lampan i fönstret kommer också från Camillas farföräldrar. “När man tänder den snurrar den och blinkar – vi kallar den för discolampan. Min farfar kom hem med den för 50 år sedan, och när jag hälsade på dem som barn bad jag alltid att den skulle tändas för det var så roligt ljus. Jag är glad att jag har fått den, och vi tänder den när vi har gäster,” säger Camilla med ett skratt.
Den fyrkantiga lampan i fönstret kommer också från Camillas farföräldrar. “När man tänder den snurrar den och blinkar – vi kallar den för discolampan. Min farfar kom hem med den för 50 år sedan, och när jag hälsade på dem som barn bad jag alltid att den skulle tändas för det var så roligt ljus. Jag är glad att jag har fått den, och vi tänder den när vi har gäster,” säger Camilla med ett skratt.
Trots de många loppisfynden och arvegodset, de mixade stilarna och en barnvänlig filosofi med plats för lek och liv, så framstår hemmet som väldigt ordentligt och städat. Camilla tror att det kan bero på att båda hemmets överhuvuden är kvinnor.
“Visst har jag väninnor vars män är lika ordningssamma som de själva, men jag tror att kvinnor generellt sett går mer in för ordning hemma, och både Siri och jag tycker om när det är fint. Och eftersom vi har så mycket saker kan det snabbt kännas rörigt, och då är det extra viktigt att fixa till,” säger hon.
“Visst har jag väninnor vars män är lika ordningssamma som de själva, men jag tror att kvinnor generellt sett går mer in för ordning hemma, och både Siri och jag tycker om när det är fint. Och eftersom vi har så mycket saker kan det snabbt kännas rörigt, och då är det extra viktigt att fixa till,” säger hon.
Förutom de vägghängda keramikrundlarna så har Camilla även gjort en hel del skålar till köket, och dessutom fyllt en gammal utställningsmonter i matsalen med sina skapelser.
Montern hittade de när Villum var liten, och de kom körande i sin stora, gamla Volvo längs Strandvejen. Plötsligt fick Camilla syn på några män som släpade ut montern från en juvelerare på väg mot en container, och hon skrek instinktivt: “Kör åt sidan, NU!” “Det finns ingen p-plats,” påpekade Siri. “Men jag ska ha den, jag ska ha den!” kontrade Camilla.
“Vi körde in till sidan och snackade med männen, som berättade att den skulle slängas, så vi fick gärna ta den,” säger hon om montern som de båda är mycket förtjusta i, inte minst för sättet de kom över den på. “Och det är häftigt med en stor bil –det var bara att fälla sätena och stuva in den,” skrattar Camilla.
Montern hittade de när Villum var liten, och de kom körande i sin stora, gamla Volvo längs Strandvejen. Plötsligt fick Camilla syn på några män som släpade ut montern från en juvelerare på väg mot en container, och hon skrek instinktivt: “Kör åt sidan, NU!” “Det finns ingen p-plats,” påpekade Siri. “Men jag ska ha den, jag ska ha den!” kontrade Camilla.
“Vi körde in till sidan och snackade med männen, som berättade att den skulle slängas, så vi fick gärna ta den,” säger hon om montern som de båda är mycket förtjusta i, inte minst för sättet de kom över den på. “Och det är häftigt med en stor bil –det var bara att fälla sätena och stuva in den,” skrattar Camilla.
I förlängningen av de två rummen har Camilla och Siri inrett sitt sovrum.
“Jag gillar att ha något som inte alla har, och därför har vi behållit ribbstolen i hörnet som fanns här när vi flyttade in. Den äldre damen som bodde här tidigare använde den för gymnastik, men jag målade den och använder den till att hänga kläder på,” säger Camilla.
“Jag gillar att ha något som inte alla har, och därför har vi behållit ribbstolen i hörnet som fanns här när vi flyttade in. Den äldre damen som bodde här tidigare använde den för gymnastik, men jag målade den och använder den till att hänga kläder på,” säger Camilla.
“Sängen är ju ganska liten, men vi tycker det är praktiskt med golvplats,” säger Camilla.
Den stora tavlan över sängen är gjort av konstnären Joanna Hanne Wermund, som är Camillas fars fästmö. Bilden vid sidan av fönstret har en av deras väninnor, som bodde i samma hus, målat. “Jag kom ner till henne och såg bilden och sade; ‘Gud vad den liknar mig.’ Hon sade att det inte var medvetet, men kanske hade hon haft mig i tankarna när hon målade den…I vilket fall som helst så gav hon mig tavlan senare, och det blev jag väldigt glad för,” säger hon.
Den stora tavlan över sängen är gjort av konstnären Joanna Hanne Wermund, som är Camillas fars fästmö. Bilden vid sidan av fönstret har en av deras väninnor, som bodde i samma hus, målat. “Jag kom ner till henne och såg bilden och sade; ‘Gud vad den liknar mig.’ Hon sade att det inte var medvetet, men kanske hade hon haft mig i tankarna när hon målade den…I vilket fall som helst så gav hon mig tavlan senare, och det blev jag väldigt glad för,” säger hon.
Lägenheten delas på längden av en lång, smal gång, med de tre rummen på den ena sidan och kök, badrum samt två barnrum på den andra.
“Köket är rätt litet, och därför är det många i fastigheten som har slagit ihop sina kök med den lilla kammaren som ligger bredvid. Men när vi började fundera på det var Sander på väg, så då behövde vi ha kammaren som barnrum. Och köket fungerar som det är, det är faktiskt ett ganska trevligt rum,” tycker Camilla.
Hon beskriver inredningen i köket som “väldigt blandad”, och det bidrar till charmen: “Här finns saker som inte nödvändigtvis är snygga, och en del saker som barnen har gjort har vi stående framme just därför – nytt och gammalt blandas, och det finns plats för allt möjligt.”
De två pojkrummen ligger i varsin ända av lägenheten. 11-årige Villums rum, på bilden, ligger mittemot Camillas och Siris sovrum, och 6-årige Sanders mittemot vardagsrummet.
Pojkarnas rum är, liksom resten av hemmet, präglade av det stora intresset för gamla saker, roliga bakgrundshistorier och kreativitet. “Båda är lika förtjusta i loppmarknader som jag. Villum har till exempel fastnat för pipor. Han köper gamla pipor på loppis, och dessutom gör han egna. Han tycker egentligen att det är lite töntigt att tälja pipor eftersom han inte kan röka dem, så han sitter och slipar dem istället,” berättar Camilla.
Pojkarnas rum är, liksom resten av hemmet, präglade av det stora intresset för gamla saker, roliga bakgrundshistorier och kreativitet. “Båda är lika förtjusta i loppmarknader som jag. Villum har till exempel fastnat för pipor. Han köper gamla pipor på loppis, och dessutom gör han egna. Han tycker egentligen att det är lite töntigt att tälja pipor eftersom han inte kan röka dem, så han sitter och slipar dem istället,” berättar Camilla.
Villum är dessutom intresserad av skådespeleri och trolleri, vilket också kommer till uttryck i rummet. “Jag tycker det är bra att de gillar kreativa saker – Villum går dessutom på konstkurs och har själv tecknat de inramade bilderna som hänger i rummet,” säger Camilla.
Från trolleri och pipor till benknotor och skelett. 6-årige Sanders rum har en hel rad naturvetenskapliga utsmyckningar.
“Jag minns inte hur det startade, men Sander är mycket intresserad av varifrån benknotorna kommer, och han vill gärna bli arkeolog,” berättar Camilla och säger att några av benen är gåvor, medan Sander själv har hittat resten ute i naturen.
“Jag minns inte hur det startade, men Sander är mycket intresserad av varifrån benknotorna kommer, och han vill gärna bli arkeolog,” berättar Camilla och säger att några av benen är gåvor, medan Sander själv har hittat resten ute i naturen.
Liksom hemmet domineras av äldre möbler och saker med affektionsvärde, har Camilla alltid bott i äldre lägenheter och hus. Och hon har överhuvudtaget ganska svårt att tänka sig att flytta till en modern bostad. “Självklart är det lite irriterande att golven knarrar, men det har också sin charm. Jag gillar gamla lägenheter och den stil man får på köpet. Det är ju också trevligt att tänka på hur folk levde här förr i tiden,” säger hon.
BERÄTTA! Vill du helst bo i ett gammalt eller ett nytt hus?
BERÄTTA! Vill du helst bo i ett gammalt eller ett nytt hus?
Dyra designmöbler och märkesvaror hittar man däremot inte i andelslägenheten, där familjen har bott sedan 2008. “Jag går helt enkelt inte igång på det. Om vi har designmöbler är det högst troligt att jag har ärvt dem från min farmor, och att vi har behållit dem för att vi tycker att de är fina och har en historia. Men jag har inte koll på det där med märken. Om något är från ett dyrt märke kan jag faktiskt bli lite stressad, för då ska man ju vara rädd om det,” säger hon.