Arkitektur: Besök det första huset från den ikoniska Bauhaus-skolan
När Haus am Horn byggdes i Weimar var det inte många som förstod att detta hus var början på vårt moderna levnadssätt, runt hela världen.
Året är 1922. Charles Lindbergh har ännu inte flugit över Atlanten. Bilar ser fortfarande ut som hästdragna vagnar. Men i Weimar, den tyska klassicismens födelsestad (tänk Goethe och Schiller), har en ”galen” konstskola som kallar sig avant-garde utmärkt sig de senaste tre åren. Varför springer de där människorna runt i tunikor och mediterar om design? Den frågan och många andra ställde sig säkert de regeringsledamöter som krävde av grundaren för Bauhaus att redovisa skolans resultat. Grundaren Walter Gropius svar till det politiska etablissemanget i Thüringen, som sponsrade skolan, kom i form av världens första Bauhaus-byggnad, Haus am Horn. Under en veckolång utställning visade skolan sin kapacitet inom nytänkande med detta och andra projekt.
Men ekonomisk och politisk press tvingade Bauhaus att lämna Weimar för Dessau i Tyskland och huset såldes. Haus am Horn överlevde de mörka åren under nazismen och andra världskriget. Idag står det på UNESCOS världsarvslista som platsen där de banbrytande idéerna inom klassisk modernism visades allra först.
Men ekonomisk och politisk press tvingade Bauhaus att lämna Weimar för Dessau i Tyskland och huset såldes. Haus am Horn överlevde de mörka åren under nazismen och andra världskriget. Idag står det på UNESCOS världsarvslista som platsen där de banbrytande idéerna inom klassisk modernism visades allra först.
Mångfalden av uppfinningar manifesterades, efter bara fyra månaders byggande, i Haus am Horn. Alla olika workshops på Bauhaus hjälpte till att bygga och möblera huset, som växte fram som en bostadsprototyp.
Avsikten var att starta en Bauhaus-by som kan liknas vid dagens universitetscampus. Men delstatsvalet 1924 ändrade maktstrukturen i Thüringen och den nya konservativa administrationen reducerade skolans budget med hälften. Året därefter flyttade Bauhaus till Dessau och byn förverkligades aldrig.
Avsikten var att starta en Bauhaus-by som kan liknas vid dagens universitetscampus. Men delstatsvalet 1924 ändrade maktstrukturen i Thüringen och den nya konservativa administrationen reducerade skolans budget med hälften. Året därefter flyttade Bauhaus till Dessau och byn förverkligades aldrig.
Det experimentella Haus am Horn ritades inte av en arkitekt, utan av konstnären/grafiska designern Georg Muche, som var chef för workshopen för vävning på Bauhaus. Studenter som senare blev kända deltog också i projektet. En var Marcel Breuer, som designade vardagsrumsmöblerna och möblemanget i ”damrummet”. Marta Erps vävde mattorna och Bauhausmästaren László Moholy-Nagy designade belysningen för ”herrummet”.
Byggnaden restes i Bauhaus trädgård, där studenterna odlade och producerade livsmedel för skolans kök. Innovativa material användes i huset. Väggar och innertak är gjorda av lätta byggblock av cementblandad betong, som bildar en dubbel murad vägg med Torfoleum-isolering emellan. Det smäckra, energisparande materialet sparade frakt-och uppvärmningskostnader.
”Här har vi vad som antagligen är ett av de första ekohemmen i historien”, säger Michael Siebenbrodt. ”Tack vare den nya konstruktionen kunde man spara 50 procent av värmekostnaderna jämfört med andra bostadshus vid den tiden.”
Byggnaden restes i Bauhaus trädgård, där studenterna odlade och producerade livsmedel för skolans kök. Innovativa material användes i huset. Väggar och innertak är gjorda av lätta byggblock av cementblandad betong, som bildar en dubbel murad vägg med Torfoleum-isolering emellan. Det smäckra, energisparande materialet sparade frakt-och uppvärmningskostnader.
”Här har vi vad som antagligen är ett av de första ekohemmen i historien”, säger Michael Siebenbrodt. ”Tack vare den nya konstruktionen kunde man spara 50 procent av värmekostnaderna jämfört med andra bostadshus vid den tiden.”
Oljemålningar av Paul Kother, en av de bortglömda expressionisterna i Weimar, visade på en utställning i Haus am Horn i maj 2016.
När man besöker Haus am Horn får man en ny och annorlunda förståelse för Bauhaus. ”’Det moderna vita’ är något som helt enkelt aldrig har existerat”, förklarar Michael Siebenbrodt. ”Bilden spreds på grund av media. Magasin om arkitektur tryckte bilder i svartvitt långt in på 1970-talet. Men Bauhaus är en mycket färgrik historia”. Så var det då och idag kan man beskåda det i Haus am Horn.
Byggnaden är uppförd som ett hus med innergård i medelhavsstil med ett rum i mitten och resten av rummen i en ring runtom. Det här centrala rummet upptar en tredjedel av ytan och är upplyst av klerestoriefönster. Runt rummet ligger arbetsrum, mansrum, badrum och toalett, kvinnorummet, barnens rum, matsal, kök och gästrum.
När man besöker Haus am Horn får man en ny och annorlunda förståelse för Bauhaus. ”’Det moderna vita’ är något som helt enkelt aldrig har existerat”, förklarar Michael Siebenbrodt. ”Bilden spreds på grund av media. Magasin om arkitektur tryckte bilder i svartvitt långt in på 1970-talet. Men Bauhaus är en mycket färgrik historia”. Så var det då och idag kan man beskåda det i Haus am Horn.
Byggnaden är uppförd som ett hus med innergård i medelhavsstil med ett rum i mitten och resten av rummen i en ring runtom. Det här centrala rummet upptar en tredjedel av ytan och är upplyst av klerestoriefönster. Runt rummet ligger arbetsrum, mansrum, badrum och toalett, kvinnorummet, barnens rum, matsal, kök och gästrum.
Michael Siebenbrodt är ordförande i Haus am Horns vänförening. Hans anknytning till Bauhaus går tillbaka till barndomen. ”Bauhaus-eleven Hedwig Huschke var min första teckningslärare. Som pojke gick jag ofta till fröken Huschke och satt på små Bauhaus-stolar och åt på Bauhaus-tallrikar.”
Huset som Michael Siebenbrodt växte upp i låg i Adlershof, Berlin och hade ritats av Bauhaus-läraren Ludwig Hilberseimer. Under studietiden på Martin Luther-universitetet i Halle-Wittenberg var expressionisten och konsttryckaren Conrad Felixmüller en fadersgestalt och vän. Bauhaus tycks ha blivit Michael Siebenbrodts levnadslott. Entusiasmen med vilken han leder oss genom de olika rummen smittar av sig. På bilden sitter han på en kopia av en av Marcel Breuers möbler. Originalet har sedan länge försvunnit. Utställningen 1923 varade bara i åtta veckor i augusti och september. Därefter renoverade och byggde en lång rad hyresgäster om huset under åren som följde.
Huset som Michael Siebenbrodt växte upp i låg i Adlershof, Berlin och hade ritats av Bauhaus-läraren Ludwig Hilberseimer. Under studietiden på Martin Luther-universitetet i Halle-Wittenberg var expressionisten och konsttryckaren Conrad Felixmüller en fadersgestalt och vän. Bauhaus tycks ha blivit Michael Siebenbrodts levnadslott. Entusiasmen med vilken han leder oss genom de olika rummen smittar av sig. På bilden sitter han på en kopia av en av Marcel Breuers möbler. Originalet har sedan länge försvunnit. Utställningen 1923 varade bara i åtta veckor i augusti och september. Därefter renoverade och byggde en lång rad hyresgäster om huset under åren som följde.
Benita Otte ritade det inbyggda köket; det här är en rekonstruktion efter historiska fotografier. Köket skapades tre år innan Margarete Schütte-Lihotzky’s Frankfurt-kök 1926 – prototypen för moderna inbyggda kök. Det är definitivt möjligt att Margarete Schütte-Lihotzky hade sett köket, eller bilder av det. Tyska arkitektförbundet flyttade sitt årsmöte till Weimar 1923 och det resulterade i att många arkitekter kunde besöka Haus am Horn. Tilläggas kan att Adolf Meyer, som var chef och platsansvarig för Haus am Horn, senare arbetade med allmännyttiga bostadsområden i Frankfurt tillsammans med Ernst May, en annan legendarisk arkitekt.
Golvsocklarna och väggpanelerna i kök och badrum är gjorda av halvt genomskinligt opalglas i vitt, svart och rött.
Här ser man från matsalen in i köket. Golven i huset är täckta av gummi, eller som här ett linoleumliknande material kallat Triolin. Efter första världskriget var resurserna knappa och skatten på linoleum var hög, så Triolin valdes istället.
”Arbetena som visas här är gjorda av studenter”, säger Michael Siebenbrodt. ”Det är förvånande att alla får ha sina namn med, eftersom allt de gjorde betraktades som skolans egendom.”
Barnens rum möblerades som en multifunktionell äventyrslekplats. Det skapades av en elev, Alma Buscher, som arbetade i träverkstaden. Hon designade också takbelysningen. Den var tänkt som en kinematograf som i originalskick kunde vevas ner av barnen som visade sina klippbilder på den.
”Jag tänker på det faktum att László Moholy-Nagy uppfann sin berömda Light-Space Modulator, en kinetisk ljusskulptur, en kort tid därefter”, säger Michael Siebenbrodt med en blinkning. ”Han kanske besökte den här workshopen och lät sig inspireras av Alma Buschers ljus.”
Barnens rum möblerades som en multifunktionell äventyrslekplats. Det skapades av en elev, Alma Buscher, som arbetade i träverkstaden. Hon designade också takbelysningen. Den var tänkt som en kinematograf som i originalskick kunde vevas ner av barnen som visade sina klippbilder på den.
”Jag tänker på det faktum att László Moholy-Nagy uppfann sin berömda Light-Space Modulator, en kinetisk ljusskulptur, en kort tid därefter”, säger Michael Siebenbrodt med en blinkning. ”Han kanske besökte den här workshopen och lät sig inspireras av Alma Buschers ljus.”
Det här modulsystemet är äldre än Le Corbusiers Modulor. Den lägsta boxen har barnhöjd. Om man ställer den på högkant har man ett bord. De stora boxarna kan fungera som vuxenstolar. Enheten med en stängd dörr och fönster har flera funktioner, om man öppnar den blir den en dockteater. Kombinationerna är nästan oändliga. ”Man behöver inte förklara för barnen vad de ska göra, de förstår intuitivt”, säger Michael.
Barnens rum som det visades på utställningen 1923.
Michael Siebenbrodt demonstrerar sitthöjden för vuxna.
Barnrummets system tillverkades en kort period av Bauhaus workshops för förskolor. ”Vi letade länge efter ett välbevarat original och för några år sedan lyckades vi hitta ett i privat ägo”, säger han. ”Idag tillhör det Bauhaus Museum. Det här är bara en reproduktion.”
Sidhängda, laserade trädörrar, som också fungerar som fönster, finns i vardagsrummen medan utrymmesbesparande underhängda fönster valdes för köket – alla med polerat planglas. I bostadsbyggande år 1923 sattes vanligtvis räfflade enkelglasfönster in. I Haus am Horn användes ett kvalitetsglas som var tjockare och därför bättre isolerande. Speciell upphängning designad av Bauhaus-studenter maximerade fönstrens öppning och det var lätt att tvätta alla delar av glaset.
Det här är damrummet som Marcel Breuer ritade som student. Hans inbyggda garderober har bevarats i originalskick och renoverades under den stora upprustningen 1998-99. Olika element lackerades i rött, gyllengult eller svart beroende på funktion.
Damrummet fotograferat 1923, möblerna är av Marcel Breuer.
Badrummet kläddes med stora glaspaneler. Det var en helt ny estetik som också satte den hygienstandard som fortfarande används.
Integrerad belysning blev norm när Haus am Horn möblerades. Alla belysningsidéer som visas här kommer från originalkonstruktionen.
Det centrala rummet upplystes bara av panoramafönster i arbetsnischen och sandblästrade klerestoriefönster. Återhållsamhet var målet, en påminnelse om japanska tatami-rum. Bauhaus lärare inkluderade element från Fjärran Österns meditationsteknik i sin handledning.
”Det är den esoteriska aspekten i Bauhaus, som representeras av målaren/designern Johannes Itten och arkitekten/konstnären Georg Muche, säger Michael Siebenbrodt. ”Johannes Itten anslöt sig senare till Mazdaznan-sekten och rekryterade följare på Bauhaus. Vid den tiden kämpade Walter Gropius hårt mot sekten, så att inte deras inflytande skulle bli alltför starkt.”
”Det är den esoteriska aspekten i Bauhaus, som representeras av målaren/designern Johannes Itten och arkitekten/konstnären Georg Muche, säger Michael Siebenbrodt. ”Johannes Itten anslöt sig senare till Mazdaznan-sekten och rekryterade följare på Bauhaus. Vid den tiden kämpade Walter Gropius hårt mot sekten, så att inte deras inflytande skulle bli alltför starkt.”
År 1924 såldes huset till en advokat. Han bodde där till 1938 och gjorde förändringar på byggnaden innan han sålde den till DAF, tyska arbetsfronten, nazisternas organisation för både arbetsgivare och arbetare. DAF ville riva huset och bygga ett utbildningscenter, berättar Michael Siebenbrodt. Men när kriget startade skrinlades planerna.
Gamla byggkomponenter och upphittade saker från förr lagras i källaren. Tingen vittnar om att inte alla kunde förlika sig med husets enkla arkitektur. Man behöver bara titta på den här dörrkarmen. ”Från slutet av 30-talet till 1945 bodde en arméofficer här, och han lät dekorera den enkla dörrkarmen med rustika eklöv i trä”, säger Michael Siebenbrodt.
Haus am Horn överlevde en omvälvande tid och finns kvar än idag. Efter andra världskriget övertogs fastigheten av Weimar stad. En Bauhaus-professor bodde i huset med sin familj i många år. År 1996 sattes Haus am Horn på UNESCOs världsarvslista. Invånarna i Weimar har kommit att bli stolta över de ”galna” konstnärerna från den tiden och det faktum att en av 1900-talets mest inflytelserika skolor grundades i deras stad. Haus am Horn arrenderas idag av vänföreningen på Bauhaus-universitetet i Weimar. Nästa år, 2017, kommer huset som en del av Bauhaus Museum att föras över till Weimar Classics Foundation.
Läs vidare:
Besök Villa Cavrois, mästerverket som fick nytt liv
Så tidsbestämmer du ditt hem med originaldetaljer
Hederligt trä är framtidens byggmaterial
Läs vidare:
Besök Villa Cavrois, mästerverket som fick nytt liv
Så tidsbestämmer du ditt hem med originaldetaljer
Hederligt trä är framtidens byggmaterial
Vad är det? Första huset byggt av Bauhaus-skolan
Plats Weimar, Thüringen i Tyskland
Yta 120 kvadratmeter
Designers Georg Munche, arkitektur och Bauhausstudenter som Marcel Breuer, Gunta Stölzl och Alma Buscher, inredningsdesign
Vad tänker man på när man hör ordet Bauhaus idag? De flesta svarar antagligen ”arkitektur”. Bauhaus-byggnaden och Masters’ Houses i Dessau är välkända, likaså arkitekterna Walter Gropius och Ludwig Mies van der Rohe. Men för Gropius och de andra Bauhausanhängarna handlade det helt om gränsöverskridande.
”Konceptets innersta var en förening av alla artistiska discipliner”, säger Michael Siebenbrodt, chef för Haus am Horn och kurator på Bauhaus Museum. ”På Bauhaus arbetade man i ett stort team. I varje workshop skapades standardiserade produkter för industriproduktion. Bauhaus handlade inte om att uttrycka en speciell stil, för stil betyder imitation. Istället var Bauhaus en högskola för uppfinningsrikedom.”