Pritzker Price vinnaren 2019 – arkitekten Arata Isozaki
Arkitekturens mest ansedda pris går till en arkitekt vars verk överbryggar teorier och kultur runt om i världen.
Den japanska arkitekten Arata Isozaki har arbetat i över 60 år och står bakom över 100 byggnader och projekt. Han utsågs på tisdagen den 5 mars till vinnare av 2019 Pritzker Architecture Prize. 87-åringen beskrivs ofta som en arkitekternas arkitekt, som obehindrat skapar imponerande byggnader världen runt. Han använder sig gärna av lokala byggmaterial på noga utvalda och tolkade platser, med intensivt fokus på detaljer och kontext.
The Museum of Contemporary Art (1981-86) i Los Angeles. Foto av Yasuhiro Ishimoto
Ett av Isozakis mest framstående karriärsdrag är utvecklandet av en internationell dialog mellan Japan och omvärlden. “Genom att starta egen byrå på 1960-talet kunde Isozaki bli den första japanska arkitekten som skapade ett djupt och varaktigt förhållande mellan öst och väst,” skrev juryn.
Isozakis första internationalla beställning, The Museum of Contemporary Art (1981-86) i Los Angeles, placerade honom på den globala arenan.
“Den röda sandstensbyggnaden skapades genom Isozakis uttalade medvetenhet om skala, samlade i olika volymer. Yin och yang teorin och det gyllene snittet användes genomgående, och underströk det komplementerande förhållandet mellan öst och västkultur,” skrev juryn vidare.
Ett av Isozakis mest framstående karriärsdrag är utvecklandet av en internationell dialog mellan Japan och omvärlden. “Genom att starta egen byrå på 1960-talet kunde Isozaki bli den första japanska arkitekten som skapade ett djupt och varaktigt förhållande mellan öst och väst,” skrev juryn.
Isozakis första internationalla beställning, The Museum of Contemporary Art (1981-86) i Los Angeles, placerade honom på den globala arenan.
“Den röda sandstensbyggnaden skapades genom Isozakis uttalade medvetenhet om skala, samlade i olika volymer. Yin och yang teorin och det gyllene snittet användes genomgående, och underströk det komplementerande förhållandet mellan öst och västkultur,” skrev juryn vidare.
The Museum of Contemporary Art. Foto av Yasuhiro Ishimoto
Isozaki föddes i Ōita, på ön Kyushu i Japan, år 1931. När han var 14, var hans hemland bara en ruin efter Andra Världskriget.
“Precis vid den ålder då man börjar få en förståelse för omvärlden, brändes min hemstad ner,” berättade Isozaki för juryn. “Tvärs över vattnet släpptes atombomben på Hiroshima, så jag växte upp nära ‘ground zero’. Staden var en ruin, det fanns ingen arkitektur, inga byggnader och ingen stad. Bara barracker och skjul runt mig. Så min första erfarenhet av arkitektur var avsaknaden av arkitektur, och jag började fundera på hur människor skulle kunna bygga upp sina städer och hem igen.”
Isozaki fick tidigt framgång i Japan under återuppbyggnaden av landet efter kriget, efter han rest mycket. “Jag ville se världen med egna ögon, så jag reste runt jorden minst 10 gånger innan jag fyllde 30,” berättade han för juryn. “Jag ville uppleva hur människor levde på olika platser och reste mycket i Japan, men även i den islamiska världen, bergsbyar i Kina och Sydostasien, och i storstäder i USA. Genom mina resor försökte jag besvara frågan, ‘vad är arkitektur?’”
Isozaki föddes i Ōita, på ön Kyushu i Japan, år 1931. När han var 14, var hans hemland bara en ruin efter Andra Världskriget.
“Precis vid den ålder då man börjar få en förståelse för omvärlden, brändes min hemstad ner,” berättade Isozaki för juryn. “Tvärs över vattnet släpptes atombomben på Hiroshima, så jag växte upp nära ‘ground zero’. Staden var en ruin, det fanns ingen arkitektur, inga byggnader och ingen stad. Bara barracker och skjul runt mig. Så min första erfarenhet av arkitektur var avsaknaden av arkitektur, och jag började fundera på hur människor skulle kunna bygga upp sina städer och hem igen.”
Isozaki fick tidigt framgång i Japan under återuppbyggnaden av landet efter kriget, efter han rest mycket. “Jag ville se världen med egna ögon, så jag reste runt jorden minst 10 gånger innan jag fyllde 30,” berättade han för juryn. “Jag ville uppleva hur människor levde på olika platser och reste mycket i Japan, men även i den islamiska världen, bergsbyar i Kina och Sydostasien, och i storstäder i USA. Genom mina resor försökte jag besvara frågan, ‘vad är arkitektur?’”
Ōita prefektursbibliotek (1962-66) i Ōita, Japan. Foto av Yasuhiro Ishimoto
Isozaki tog sin arkitekturexamen från Tokyos universitet år 1954, och började som lärling hos Kenzo Tange, vinnare av Pritzker priset 1987.
År 1963 startade han upp Arata Isozaki & Associates, i ett land som fortfarande led från de politiska, ekonomiska och fysiska konsekvenserna av ett krig. 1966 stod hemstadens nya bibliotek klart.
Han fortsatte skapa uppmärksammade verk runtom i Japan, som Gunmas Museum of Modern Art (1971-74) och Osakas Expo ’70 Festival Plaza (1966-70). “För att kunna hitta det bästa sättet att lösa alla problem jag stötte på, kunde jag inte hålla mig till en bestämd stil,” sa han. “Förändringen blev konstant. Paradoxalt nog blev det min personliga stil.”
Isozaki tog sin arkitekturexamen från Tokyos universitet år 1954, och började som lärling hos Kenzo Tange, vinnare av Pritzker priset 1987.
År 1963 startade han upp Arata Isozaki & Associates, i ett land som fortfarande led från de politiska, ekonomiska och fysiska konsekvenserna av ett krig. 1966 stod hemstadens nya bibliotek klart.
Han fortsatte skapa uppmärksammade verk runtom i Japan, som Gunmas Museum of Modern Art (1971-74) och Osakas Expo ’70 Festival Plaza (1966-70). “För att kunna hitta det bästa sättet att lösa alla problem jag stötte på, kunde jag inte hålla mig till en bestämd stil,” sa han. “Förändringen blev konstant. Paradoxalt nog blev det min personliga stil.”
Ōita Prefektursbibliotek. Foto av Yasuhiro Ishimoto
“Isozaki är en pionjär i tänket att arkitektur måste pågå både på en lokal och en global skala – att de båda sidorna skapar en enda uppgift,” säger Stephen Breyer, ordförande för Pritzker priset. “I många år har han försökt förklara att områden som har starka och långvariga traditioner inom arkitektur inte ska hålla sig enbart inom den traditionen, utan sprida sina kunskaper och samtidigt ta lärdom från resten av världen.”
“Isozaki är en pionjär i tänket att arkitektur måste pågå både på en lokal och en global skala – att de båda sidorna skapar en enda uppgift,” säger Stephen Breyer, ordförande för Pritzker priset. “I många år har han försökt förklara att områden som har starka och långvariga traditioner inom arkitektur inte ska hålla sig enbart inom den traditionen, utan sprida sina kunskaper och samtidigt ta lärdom från resten av världen.”
Isozaki och Jasper Johns. Foto av Shigeo Anzai
“Mitt koncept av arkitektur är osynligt,” sade Isosaki till The New York Times. “Man kan inte röra vid det. Men man kan känna det genom sina sinnen.”
Priset delas ut i Frankrike i maj, tillsammans med en allmän föreläsning i Paris av arkitekten.
Hitta en arkitekt nära dig
Här följer en sammanställning av Arata Isozakis mest kända byggnader
“Mitt koncept av arkitektur är osynligt,” sade Isosaki till The New York Times. “Man kan inte röra vid det. Men man kan känna det genom sina sinnen.”
Priset delas ut i Frankrike i maj, tillsammans med en allmän föreläsning i Paris av arkitekten.
Hitta en arkitekt nära dig
Här följer en sammanställning av Arata Isozakis mest kända byggnader
I sin motivering sa Pritzker-prisets jury att Isozaki har en “djup kunskap om arkitekturhistoria och teori” och att han hedrar det avant-gardistiska snarare än status quo. “I sökandet efter meningsfull arkitektur har han skapat byggnader av stor kvalitet som ännu i dag står utanför alla kända kategorier, som speglar hans ständiga utveckling och håller kvar det nytänkande i hans arbetssätt,” fortsätter motiveringen.
Det japanska konceptet ma, förhållandet mellan tid och form, finns ständigt närvarande i Isozakis verk. “Precis som med själva universum, föds arkitektur ur ingenting, blir så någonting, för att sedan återgå till ingenting igen,” sa Isozaki i en artikel i The New York Times då han fått veta att han vunnit priset. “Livscykeln från födelse till död är en process jag velat förtydliga.”