Designsverige – är vi så jämlika som vi tror?
Kvinnor köper möbler och inredning, men de som tillverkar och leder företagen är män – eller håller något på att hända?
Under Stockholm Design Week i februari 2020 uppmärksammades en utställning av kollektivet Misschiefs, en samling av 10 kvinnliga formgivare och konstnärer som vill stå som kontrast till vad de kallar den “traditionella, strikta, återhållsamma och mansdominerade svenska designvärlden.” Så hur ser det egentligen ut på vår designscen och i vår möbelvärld? Är vi så jämlika som vi kanske uppfattas internationellt, eller finns det en ordentlig obalans i branschen? Vi pratade med Misschiefs kurator Paola Bjäringer och formgivarna Louise Hederström, Nina Jobs och Stina Sandwall för att ta tempen på jämlikheten i designsverige.
Sara Szyber med Death Proof Cabinet. Foto: Kimberly Ihre
I Misschiefs utställningen har några formgivare valt att skapa liknande objekt med en feministisk vinkel, som Sara Szyber och hennes Death Proof Cabinet (på bilden) eller Anna Kraitz med strykbrädan Cinderella.
“Det är intressant att reflektera över hur och varför vissa möbelkategorier är så könsbestämda. Nu är det tid för kvinnorna att invadera och ta plats i de områden inom design som är mansdominerade, som tillverkning, strategi och inköp,” säger Paola Bjäringer.
I Misschiefs utställningen har några formgivare valt att skapa liknande objekt med en feministisk vinkel, som Sara Szyber och hennes Death Proof Cabinet (på bilden) eller Anna Kraitz med strykbrädan Cinderella.
“Det är intressant att reflektera över hur och varför vissa möbelkategorier är så könsbestämda. Nu är det tid för kvinnorna att invadera och ta plats i de områden inom design som är mansdominerade, som tillverkning, strategi och inköp,” säger Paola Bjäringer.
Louise Hederström. Foto: Petra Bindel
Formgivaren Louise Hederström håller med om att det finns olikheter i hur män och kvinnor formger. “Män lyfter ofta fram den tekniska biten, att det blir den bärande idén bakom produkten, och kanske skapar det ett tunnelseende i hela branschen – man anställer sin egen spegelbild, så om det sitter män i ledningen blir det manliga formgivare som anlitas,” säger hon.
“Det typiskt kvinnliga i design kan vara att man vågar vara lite mer dekorativ, lite mer poetisk – och personlig. När jag till exempel ritade mattan September för Kasthall och utställningen på Designgalleriet så kom den utifrån ett minne från min barndom i naturen. Målet var inte att den skulle komma i produktion utan det var själva uttrycket som var viktigast. Att kvinnor formger mjukare låter som en kliché, men kanske utforskar kvinnorna formen på ett annat sätt, och tar sig tid att göra det.”
Formgivaren Louise Hederström håller med om att det finns olikheter i hur män och kvinnor formger. “Män lyfter ofta fram den tekniska biten, att det blir den bärande idén bakom produkten, och kanske skapar det ett tunnelseende i hela branschen – man anställer sin egen spegelbild, så om det sitter män i ledningen blir det manliga formgivare som anlitas,” säger hon.
“Det typiskt kvinnliga i design kan vara att man vågar vara lite mer dekorativ, lite mer poetisk – och personlig. När jag till exempel ritade mattan September för Kasthall och utställningen på Designgalleriet så kom den utifrån ett minne från min barndom i naturen. Målet var inte att den skulle komma i produktion utan det var själva uttrycket som var viktigast. Att kvinnor formger mjukare låter som en kliché, men kanske utforskar kvinnorna formen på ett annat sätt, och tar sig tid att göra det.”
Stol Tailor av Louise Hederström för Offecct.
För Louise är det inte ett skåp som fungerar som statusmarkör inom designbranschen, utan en stol. “Så fort du ritat en stol (gärna stapelbar som kan säljas i tusental), DÅ är du en formgivare. När jag ritade stolen Tailor för Offecct blev det ’på riktigt’ för mig. Det är lite lustigt att det är just stolen som är så viktig, men kanske beror det på att man är kroppsligt nära en stol, att man omfamnas av den. Samt att ett företag kan sälja 200 i taget till en konferenssal – det finns pengar i stolar.”
Här finns svenska experter med omdömen och bilder – bara att klicka och kontakta!
För Louise är det inte ett skåp som fungerar som statusmarkör inom designbranschen, utan en stol. “Så fort du ritat en stol (gärna stapelbar som kan säljas i tusental), DÅ är du en formgivare. När jag ritade stolen Tailor för Offecct blev det ’på riktigt’ för mig. Det är lite lustigt att det är just stolen som är så viktig, men kanske beror det på att man är kroppsligt nära en stol, att man omfamnas av den. Samt att ett företag kan sälja 200 i taget till en konferenssal – det finns pengar i stolar.”
Här finns svenska experter med omdömen och bilder – bara att klicka och kontakta!
Formgivaren Emma Marga Blanche med pallarna Scream a Whisper. Foto: Kimberly Ihre
Emma Marga Blanche beskriver skapandeprocessen bakom sitt projekt för Misschiefs såhär: “Jag var gravid under tiden och det påverkade verkligen arbetet. Först ville jag utforska stickning, eftersom det är ett så specifikt hantverk som förknippas med moderskap och kvinnor i gemen, genom alla generationer. Ett mjukt och trösterikt hantverk. För att se hur den estetiken kunde utvecklas och kombineras med något hårt, vävde jag samman de två. Idén med att göra en pall dök upp, en pall som var stadig att sitta på och som min kropp kunde lita på. Samtidigt som pallen tog form ändrades min gravida kropp, vilket i sin tur förändrade min syn på projektet.”
Emma Marga Blanche beskriver skapandeprocessen bakom sitt projekt för Misschiefs såhär: “Jag var gravid under tiden och det påverkade verkligen arbetet. Först ville jag utforska stickning, eftersom det är ett så specifikt hantverk som förknippas med moderskap och kvinnor i gemen, genom alla generationer. Ett mjukt och trösterikt hantverk. För att se hur den estetiken kunde utvecklas och kombineras med något hårt, vävde jag samman de två. Idén med att göra en pall dök upp, en pall som var stadig att sitta på och som min kropp kunde lita på. Samtidigt som pallen tog form ändrades min gravida kropp, vilket i sin tur förändrade min syn på projektet.”
Foto: Kimberly Ihre
Paola Bjäringer tycker det är självklart att form, färg och funktion ju kommer från skaparen av ett objekt, och då blir kön en del av den ekvationen. “Även i mer jämlika samhällen och inom designindustrier som i Sverige finns mycket utrymme för kvinnorna att fylla. Det påverkar produkten, industrin och konsumenten, som längtar efter nya sätt att leva ett meningsfullt liv. Kvinnor är centrala i den här nya sortens produktionen, som nu håller på att födas.”
Paola Bjäringer tycker det är självklart att form, färg och funktion ju kommer från skaparen av ett objekt, och då blir kön en del av den ekvationen. “Även i mer jämlika samhällen och inom designindustrier som i Sverige finns mycket utrymme för kvinnorna att fylla. Det påverkar produkten, industrin och konsumenten, som längtar efter nya sätt att leva ett meningsfullt liv. Kvinnor är centrala i den här nya sortens produktionen, som nu håller på att födas.”
Anna Kraitz strykbräda Cinderella. Foto: Kimberly Ihre
Utställningen Misschiefs kommer resa vidare ut i Europa i vår, med bokningar i Milano, Paris och Marseilles. Men Sverige kändes som en logisk början för en utställning om jämlikhet, historiskt och geografiskt, säger Paola Bjäringer. “Det är ju inte många länder i världen där kvinnor har kommit till en sån nivå av ekonomisk och politisk frihet som i Sverige. Men mer kan ändå göras. Även här har kvinnor fortfarande saker kvar att säga, uttrycka, tillverka och konsumera, saker skapade av kvinnor!”
Åldersspannet bland de svenska utställarna sträcker sig från 24 till 83, och de kommer från vitt skiljda delar av landet, med olika sorters hantverks- och designkunnande. En del av inkomsterna från försäljning av utställningskatalogen och verken går till stiftelsen The Case for Her.
Utställningen Misschiefs kommer resa vidare ut i Europa i vår, med bokningar i Milano, Paris och Marseilles. Men Sverige kändes som en logisk början för en utställning om jämlikhet, historiskt och geografiskt, säger Paola Bjäringer. “Det är ju inte många länder i världen där kvinnor har kommit till en sån nivå av ekonomisk och politisk frihet som i Sverige. Men mer kan ändå göras. Även här har kvinnor fortfarande saker kvar att säga, uttrycka, tillverka och konsumera, saker skapade av kvinnor!”
Åldersspannet bland de svenska utställarna sträcker sig från 24 till 83, och de kommer från vitt skiljda delar av landet, med olika sorters hantverks- och designkunnande. En del av inkomsterna från försäljning av utställningskatalogen och verken går till stiftelsen The Case for Her.
Nina Jobs (på bilden) och Stina Sandwall hade en utställning på Designgalleriet under Stockholm Design Week, med temat ‘Inhale Exhale – design som får dig att gå ner i varv’. Hennes tre ord som symboliserar svensk design idag är: “Medvetenhet, miljö och mångfald.”
Hon tycker definitivt att det finns manlig och kvinnlig design. “Visst skiljer det sig i uttryck, som könen i sig, men kanske mindre här uppe i Norden. Vi är rätt bra på att ta för oss och är inte begränsade på grund av manligt/kvinnligt. Kanske är det som utmärker svensk och ‘skandinavisk’ design jämlikhet i uppdrag och status.
Där ligger vi i framkant och har kommit längre än andra länder.
Det är nästan trendigt att få in kvinnliga formgivare på mansdominerade företag, vilket ger en bra mix.”
Läs mer – nya produkter från Stockholm Furniture and Light Fair 2020
Hon tycker definitivt att det finns manlig och kvinnlig design. “Visst skiljer det sig i uttryck, som könen i sig, men kanske mindre här uppe i Norden. Vi är rätt bra på att ta för oss och är inte begränsade på grund av manligt/kvinnligt. Kanske är det som utmärker svensk och ‘skandinavisk’ design jämlikhet i uppdrag och status.
Där ligger vi i framkant och har kommit längre än andra länder.
Det är nästan trendigt att få in kvinnliga formgivare på mansdominerade företag, vilket ger en bra mix.”
Läs mer – nya produkter från Stockholm Furniture and Light Fair 2020
Stina Sandwall, en av de två formgivarna i Inhale Exhale, tycker att det finns komponenter som kan göra design mer kvinnlig.
“Vi vågar vara mer organiska i uttrycken, och arbetar i en mjukare färgskala med mjukare värden. Lyhördhet är ett viktigt ord.” Hon tycker designvärlden är på väg framåt när det gäller social hållbarhet, jämställdhet och multikulturalism, men det är inte en självklarhet. “Alla behöver kämpa! En förbättring vore till exempel att ha fler kvinnliga produktutvecklare.”
“Vi vågar vara mer organiska i uttrycken, och arbetar i en mjukare färgskala med mjukare värden. Lyhördhet är ett viktigt ord.” Hon tycker designvärlden är på väg framåt när det gäller social hållbarhet, jämställdhet och multikulturalism, men det är inte en självklarhet. “Alla behöver kämpa! En förbättring vore till exempel att ha fler kvinnliga produktutvecklare.”
Skåpet Francis av Louise Hederström för Maze
Louise Hederström håller med om att en förändring är möjlig.
“Absolut, och den pågår, men den tar tid. Slutkonsumenten för möbler och inredningssaker i Sverige är ofta en kvinna, så det håller på att förändras på företagen med fler kvinnor i ledningen. Vi behöver olika sätt att se, olika referenser i formgivarnas blickar – det blir för enahanda annars. Samtidigt måste vi börja tänka hållbart när det gäller hur vi ritar möbler, vilka nya material som ska utvecklas, hur produkterna ska kunna lagas och bli cirkulära. Företagen måste våga satsa på nya, unga förmågor. Bygga sunda, mixade strukturer. I skandinavisk design har vi en ganska tydlig self-image, men det är i ytterkonturerna det sker förändringar, det är superviktigt att det får ta plats – om vi mixar upp designkulturen en smula så kommer det ske förändringar. Vad kan gå fel?”
DELA MED DIG!
Tycker du att det finns en skillnad på manlig och kvinnlig design? Lägg in en kommentar!
Louise Hederström håller med om att en förändring är möjlig.
“Absolut, och den pågår, men den tar tid. Slutkonsumenten för möbler och inredningssaker i Sverige är ofta en kvinna, så det håller på att förändras på företagen med fler kvinnor i ledningen. Vi behöver olika sätt att se, olika referenser i formgivarnas blickar – det blir för enahanda annars. Samtidigt måste vi börja tänka hållbart när det gäller hur vi ritar möbler, vilka nya material som ska utvecklas, hur produkterna ska kunna lagas och bli cirkulära. Företagen måste våga satsa på nya, unga förmågor. Bygga sunda, mixade strukturer. I skandinavisk design har vi en ganska tydlig self-image, men det är i ytterkonturerna det sker förändringar, det är superviktigt att det får ta plats – om vi mixar upp designkulturen en smula så kommer det ske förändringar. Vad kan gå fel?”
DELA MED DIG!
Tycker du att det finns en skillnad på manlig och kvinnlig design? Lägg in en kommentar!
Frågar man Paola Bjäringer vilka tre ord hon tänker på när man pratar om svenskhet i design, svarar hon: “Användbar, ren och nykter.” Korta och kanske inte helt överraskande termer. Men när man frågar vilka delar av designscenen som är mansdominerade går hon in mer på djupet: “Ta till exempel möbler som skåp, byråer och sidobord, som historiskt har byggts av och skapats för män för att visa upp status och makt i hemmet. Dessa möbler, från billiga massproducerade varianter till dyra, specialgjorda exemplar, är fortfarande till stor del designade av och gjorda av manliga tillverkare och gallerister.”