Engelsk trädgårdskonst: Använd Capability Browns klassiska knep hemma
Englands mest berömda landskapsarkitekt föddes för 300 år sedan och när man ser hans trädgårdar förstår man varför han är så populär.
I år, 2016, firas the Year of the English Garden. Det är 300 år sedan Englands mest firade landskapsdesigner, Lancelot ”Capability” Brown föddes. Visionären från 1700-talet skapade mer än 170 engelska trädgårdar, som det böljande parklandskapet på Alnwick Castle i Northumberland där Harry Potterfilmerna delvis spelades in. Han designade också Longleat i Wiltshire, nu safaripark, och Althorp i Northamptonshire där prinsessan Diana växte upp. Dessa tre märkvärdiga engelska trädgårdar designades långt senare men kan alla kopplas till den store trädgårdsexperten.
Med utgångspunkt från några av Lancelot Browns bästa landskap, berättar en trädgårdsdesigner hur man översätter några klassiska ”Capability-tips” till en liten modern trädgård.
Med utgångspunkt från några av Lancelot Browns bästa landskap, berättar en trädgårdsdesigner hur man översätter några klassiska ”Capability-tips” till en liten modern trädgård.
Cambridge Lodge, bilden, ligger på Audley Ends marker i Essex. Capability Brown moderniserade landskapet 1762 och gjorde om den gamla stela layouten.
Floden Cam rinner igenom ägorna, men tidigare var det i form av kanaler. Den stora förändring Brown gjorde – och som ännu en gång visar hans tänkande – var att han förvandlade kanalerna till vindlande sjöar med naturalistiska grupper av träd.
Nu vill många av oss ha in mer av det vilda i våra trädgårdar och med en växande trend för naturlig design känns Capability Browns idéer helt rätt. Men hur kan man översätta hans grandiosa trädgårdar till fungerande idéer för oss som inte bor på hundratals hektar av böljande parklandskap? Det är förvånansvärt lätt, säger John Phibbs, chef på Debois Landscape Survey Group med historiska landskap som specialitét. Han står bakom 300-årsfirandet av Capability Brown och är redaktör för The Brown Advisor.
Även om man har en liten modern trädgård kan man använda detaljer ur Browns design, enligt John Phibbs.
Floden Cam rinner igenom ägorna, men tidigare var det i form av kanaler. Den stora förändring Brown gjorde – och som ännu en gång visar hans tänkande – var att han förvandlade kanalerna till vindlande sjöar med naturalistiska grupper av träd.
Nu vill många av oss ha in mer av det vilda i våra trädgårdar och med en växande trend för naturlig design känns Capability Browns idéer helt rätt. Men hur kan man översätta hans grandiosa trädgårdar till fungerande idéer för oss som inte bor på hundratals hektar av böljande parklandskap? Det är förvånansvärt lätt, säger John Phibbs, chef på Debois Landscape Survey Group med historiska landskap som specialitét. Han står bakom 300-årsfirandet av Capability Brown och är redaktör för The Brown Advisor.
Även om man har en liten modern trädgård kan man använda detaljer ur Browns design, enligt John Phibbs.
1. Planera in vatten
På Chatsworth House, som föreställde Pemberley i filmatiseringen av Jane Austens roman Stolthet och fördom år 2005, breddade Brown floden Derwent, som rinner genom egendomen. Den här nivån av landskapsarkitektur är ju inte för alla, men John Phibbs föreslår ett enkelt sätt att använda tekniken.
”Sjöar har en framträdande plats i Browns design”, säger John Phibbs. ”Om du har en liten trädgård och vill göra som Brown så undvik en rund dam eller pool och satsa på något som liknar ett vattendrag som ger en känsla av frihet och gränsöverskridanden.”
På Chatsworth House, som föreställde Pemberley i filmatiseringen av Jane Austens roman Stolthet och fördom år 2005, breddade Brown floden Derwent, som rinner genom egendomen. Den här nivån av landskapsarkitektur är ju inte för alla, men John Phibbs föreslår ett enkelt sätt att använda tekniken.
”Sjöar har en framträdande plats i Browns design”, säger John Phibbs. ”Om du har en liten trädgård och vill göra som Brown så undvik en rund dam eller pool och satsa på något som liknar ett vattendrag som ger en känsla av frihet och gränsöverskridanden.”
Fortfarande osäker på hur det fungerar i den mindre täppan? Gör en långsmal damm hellre än en rund. ”Vatten kan också bilda en naturlig gräns mellan ett grönsaksland och den blommande delen av trädgården”, säger Phibbs.
2. Anlägg en dold gång
På Althorp, bilden, visas ett av Browns klassiska tricks som är lätt att kopiera på en mindre yta. Lägg trädgårdsgången bakom några buskar så att den inte syns från huset. Så får man känslan – när man tittar ut genom fönstret – av en böljande och obruten pastoral scen, även i stadsmiljö. På nästa bild är idén genomförd i en modern trädgård i västra London.
På Althorp, bilden, visas ett av Browns klassiska tricks som är lätt att kopiera på en mindre yta. Lägg trädgårdsgången bakom några buskar så att den inte syns från huset. Så får man känslan – när man tittar ut genom fönstret – av en böljande och obruten pastoral scen, även i stadsmiljö. På nästa bild är idén genomförd i en modern trädgård i västra London.
En ännu mer slingrande gång än den här, som man nu anar, kan döljas helt och Brown-effekten blir total.
”Trädgårdens gångvägar var en viktig detalj för Brown”, säger John Phibbs. På de ståtliga herresätena fanns två vägar som ledde genom de vackraste platserna; en grusväg för vintern, ofta passerande bänkar och statyer och en gräsbevuxen väg, som gick längre in genom trädgårdens öppna marker, för sommarbruk.
För att gömma stigar och vägar på Browns manér, föreslår John Phibbs att man lägger dem nära staket och döljer dem med buskage.
”Trädgårdens gångvägar var en viktig detalj för Brown”, säger John Phibbs. På de ståtliga herresätena fanns två vägar som ledde genom de vackraste platserna; en grusväg för vintern, ofta passerande bänkar och statyer och en gräsbevuxen väg, som gick längre in genom trädgårdens öppna marker, för sommarbruk.
För att gömma stigar och vägar på Browns manér, föreslår John Phibbs att man lägger dem nära staket och döljer dem med buskage.
En väg kunde, på Browns vis, gömmas genom att höja gräskanten vid vägrenen någon decimeter, så att vägen effektivt försvinner när man ser den från sidan.
För att få samma effekt ”kan man odla högre grässorter längs vägen eller stigen”, säger John Phibbs. Den kortklippta gräsgången göms på Brownmanér för att den är lägre än gräset omkring. Man får tänka att man tittar ut över gångarna på bilden på avstånd.
För att få samma effekt ”kan man odla högre grässorter längs vägen eller stigen”, säger John Phibbs. Den kortklippta gräsgången göms på Brownmanér för att den är lägre än gräset omkring. Man får tänka att man tittar ut över gångarna på bilden på avstånd.
3. Skapa ett blickfång
“I långsmala engelska stadsträdgårdar är det vanligt med ett blickfång – en pergola, berså eller en spaljé”, säger John Phibbs. Han sätter de här moderna idéerna i samband med Browns skicklighet i att använda trädgårdsstrukturer för att skapa något som fångar ögat. ”Man går igenom pergolan och ser till exempel en liten vit bänk.” I den här naturalistiska trädgården fungerar ett dekorativt stenarrangemang som blickpunkt.
“I långsmala engelska stadsträdgårdar är det vanligt med ett blickfång – en pergola, berså eller en spaljé”, säger John Phibbs. Han sätter de här moderna idéerna i samband med Browns skicklighet i att använda trädgårdsstrukturer för att skapa något som fångar ögat. ”Man går igenom pergolan och ser till exempel en liten vit bänk.” I den här naturalistiska trädgården fungerar ett dekorativt stenarrangemang som blickpunkt.
4. Spara det vilda – men på rätt ställe
”Tidigt i Browns karriär utvecklade han idén med ett gradvist upplägg. Det är lätt att åstadkomma”, säger John Phibbs. ”Närmast huset klipper man gräset och sen lämnar man resten att växa vilt, kanske med dammar och en känsla av naturreservat. Det var just det Capability Brown ägnade sig åt.”
5. Arbeta med naturen
Lite senare i karriären tittade Brown runt på ägorna som han hade iscensatt och beslöt sig för att följa genius loci, ungefär platsens identitet. John Phibbs förklarar: “Att arbeta med vad naturen har att erbjuda, men att göra den ännu bättre. Vilken trädgårdsexpert som helst rekommenderar ju att man sätter plantorna där de trivs, som till exempel blommor som tycker om sur jord ska ha fuktighet.”
”Tidigt i Browns karriär utvecklade han idén med ett gradvist upplägg. Det är lätt att åstadkomma”, säger John Phibbs. ”Närmast huset klipper man gräset och sen lämnar man resten att växa vilt, kanske med dammar och en känsla av naturreservat. Det var just det Capability Brown ägnade sig åt.”
5. Arbeta med naturen
Lite senare i karriären tittade Brown runt på ägorna som han hade iscensatt och beslöt sig för att följa genius loci, ungefär platsens identitet. John Phibbs förklarar: “Att arbeta med vad naturen har att erbjuda, men att göra den ännu bättre. Vilken trädgårdsexpert som helst rekommenderar ju att man sätter plantorna där de trivs, som till exempel blommor som tycker om sur jord ska ha fuktighet.”
6. Bort med staketen
”Under den senare delen av sitt yrkesliv började Brown att se hela England som en enda stor trädgård – han inkorporerade hela byar i sina landskap,” säger John Phibbs. Så försvann gränsen mellan det designade landskapet och landsbygden utanför – det blev nästan en fråga om andlighet. Althorp, Belvoir och Milton Abbey är bra exempel på det. ”När du har något så vackert utanför ägorna, varför inte låta allt smälta samman.”
Och i en vanlig trädgård, kanske i en stad med inte fullt så vacker utsikt? John Phibbs småskrattar och säger: ”Det är just här du och dina grannar ska riva alla staket. Då har ni kommit till insikt!”
Just för att vi har anledning att fira de engelska trädgårdarnas år, tittar vi på tre mycket olika engelska trädgårdar med kopplingar till Capability Brown.
”Under den senare delen av sitt yrkesliv började Brown att se hela England som en enda stor trädgård – han inkorporerade hela byar i sina landskap,” säger John Phibbs. Så försvann gränsen mellan det designade landskapet och landsbygden utanför – det blev nästan en fråga om andlighet. Althorp, Belvoir och Milton Abbey är bra exempel på det. ”När du har något så vackert utanför ägorna, varför inte låta allt smälta samman.”
Och i en vanlig trädgård, kanske i en stad med inte fullt så vacker utsikt? John Phibbs småskrattar och säger: ”Det är just här du och dina grannar ska riva alla staket. Då har ni kommit till insikt!”
Just för att vi har anledning att fira de engelska trädgårdarnas år, tittar vi på tre mycket olika engelska trädgårdar med kopplingar till Capability Brown.
Capability Browns arv
1. Den historiska trädgården
Författarinnan Jane Austens trädgård i Chawton i Hampshire, bilden, och de tre följande, var i traditionell engelsk ”cottage-stil” – långt från Capability Browns visioner.
Men 1811, två år efter publiceringen av hennes roman Stolthet och fördom, besökte Jane Austen Chatsworth, där Brown hade ritat trädgårdarna. Många – inklusive ägarna till Chatsworth – tror att hon använde residenset som modell för Mr Darcys hem i romanen.
I romanens beskrivning av hur Elizabeth Bennet först anlände till Pemberley, skildrar Jane Austen en klassisk Brown-lik slingrande uppfart – en ansats med avsikt att retas lite, för att sedan låta den fantastiska vyn uppenbaras.
”Gradvis gick vägen uppför i en halv mile, och så befann de sig på en avsevärd upphöjning där skogen öppnade sig och ögat genast fångades av Pemberley House som låg på andra sidan dalen”, skriver Jane Austen i boken. ”Det var en stor, vacker stenbyggnad väl placerad på en höjd med en rygg av skogsklädda kullar i bakgrunden.”
En referens till Browns varumärke finns i samma stycke: ”Där framme vidgade sig ett vattendrag utan att verka anlagt. Elizabeth var betagen. Hon hade aldrig tidigare sett en plats där naturen hade åstadkommit mer, eller där naturlig skönhet hade motarbetats mindre av dålig smak.”
1. Den historiska trädgården
Författarinnan Jane Austens trädgård i Chawton i Hampshire, bilden, och de tre följande, var i traditionell engelsk ”cottage-stil” – långt från Capability Browns visioner.
Men 1811, två år efter publiceringen av hennes roman Stolthet och fördom, besökte Jane Austen Chatsworth, där Brown hade ritat trädgårdarna. Många – inklusive ägarna till Chatsworth – tror att hon använde residenset som modell för Mr Darcys hem i romanen.
I romanens beskrivning av hur Elizabeth Bennet först anlände till Pemberley, skildrar Jane Austen en klassisk Brown-lik slingrande uppfart – en ansats med avsikt att retas lite, för att sedan låta den fantastiska vyn uppenbaras.
”Gradvis gick vägen uppför i en halv mile, och så befann de sig på en avsevärd upphöjning där skogen öppnade sig och ögat genast fångades av Pemberley House som låg på andra sidan dalen”, skriver Jane Austen i boken. ”Det var en stor, vacker stenbyggnad väl placerad på en höjd med en rygg av skogsklädda kullar i bakgrunden.”
En referens till Browns varumärke finns i samma stycke: ”Där framme vidgade sig ett vattendrag utan att verka anlagt. Elizabeth var betagen. Hon hade aldrig tidigare sett en plats där naturen hade åstadkommit mer, eller där naturlig skönhet hade motarbetats mindre av dålig smak.”
Jane Austens egen trädgård är nu en del av Jane Austen’s House Museum och öppen för besökare. Den sköts av trädgårdsmästaren Celia Simpson, som avsiktligt väljer att odla enbart plantor och buskar som var tillgängliga på författarinnans tid. Däribland hittar man plantor för växtfärgning som ögonblomster, som ger gul, grön eller rostfärg, och krapprot för en röd nyans.
Vi känner till en del av blommorna som växte i trädgården under Jane Austens tid, eftersom hon nämnde dem i ett brev till sin syster Cassandra: ”Kantrabatterna längs buskaget kommer snart att lysa av Cream Pinks tillsammans med borstnejlika som redan blommar. Syrenerna håller också på att slå ut.”
I boken om hans litterära faster skrev James Edward Austen-Leighs att trädgården var ”en oregelbunden blandning av häckrader och grusgångar, fruktträdgård och långt gräs som klipptes.”
Här lockar två örtblommande kantrabatter ögat vidare mot en sittplats i skuggan – en äkta Capability Brown-vy – under trädet i bakgrunden.
Här lockar två örtblommande kantrabatter ögat vidare mot en sittplats i skuggan – en äkta Capability Brown-vy – under trädet i bakgrunden.
2. 50-talets kommunala trädgård
Man skulle kunna tro att det moderna inredningstänkandet på 50-talet hade en passande minimalistisk trädgård. Men så är inte fallet i de kommunala trädgårdarna i Templemere i Weybridge, Surrey. Trädgårdarna var menade som en motvikt till förorternas nybyggarkänsla.
Bostadsområdet från 1963 består av 65 hus. Det är ett av 73 välkända projekt, byggda av Span Developments i sydvästra England, ritade av den kände arkitekten Eric Lyons.
Man skulle kunna tro att det moderna inredningstänkandet på 50-talet hade en passande minimalistisk trädgård. Men så är inte fallet i de kommunala trädgårdarna i Templemere i Weybridge, Surrey. Trädgårdarna var menade som en motvikt till förorternas nybyggarkänsla.
Bostadsområdet från 1963 består av 65 hus. Det är ett av 73 välkända projekt, byggda av Span Developments i sydvästra England, ritade av den kände arkitekten Eric Lyons.
Idén var att ta in naturen genom de stora typiska fönstren och låta den smälta samman med omgivningen. Varje hus hade sin egen lilla täppa, men fokus låg alltid på de stora kommunala trädgårdarna. De har mycket gemensamt med Capability Browns design, enligt Matthew Baxter som bor i området och är son till Warner Baxter, Eric Lyons arkitektkompanjon.
Templemere har speciellt starka band till Brown, eftersom området byggdes på 5 hektar mark ritad på 1700-talet av Browns mentor William Kent. Och landskapet har respekt för historien: ”Landskapsarkitekterna arbetade med det som fanns i området”, säger Matthew Baxter. ”Visserligen kostar det mer att anlägga och är mer komplicerat, men det blir mycket mer spännande”.
Templemere har speciellt starka band till Brown, eftersom området byggdes på 5 hektar mark ritad på 1700-talet av Browns mentor William Kent. Och landskapet har respekt för historien: ”Landskapsarkitekterna arbetade med det som fanns i området”, säger Matthew Baxter. ”Visserligen kostar det mer att anlägga och är mer komplicerat, men det blir mycket mer spännande”.
”Från de klassiska Brown-landskapen lånades de progressiva vyerna”, säger Matthew Baxter från arkitektteamet. ”Det är väldigt skickligt och mycket klassiskt, precis som William Kents design.” Han fortsätter: ”När man går runt här eller kör bil, dyker plötsligt vidsträckta, helt olika vyer upp när man svänger runt ett hörn. Det är verklig designskicklighet – man blockerar utsikten tills rätta ögonblicket är inne för att avslöja den, och då blir den ännu bättre för att man håller den dold fram till det perfekta stället.”
”De gömde också gångvägarna i grönska så att de var osynliga på avstånd.” Här syns effekten tydligt hur vägen tycks försvinna i en kurva. Man märker också att buskar har planteras för att inte vägen ska synas från husen.
Trädgårdarna i Templemere – som också innefattar skog och en sjö – har en lista på godkända plantor för att bevara originalarterna i så stor utsträckning, som möjligt. Tillåtna buskar inkluderar pampasgräs, som man ser på bilden, och Phormium, Amelanchier, Hydrangea petiolaris, lager och rhododendron. Sequoiaträd, ceder, tysklönn och silverbjörk fanns från början i området, tillsammans med nu tillåtna rönnar, järnek, murgröna, lavendel och buxbom. ”Det finns inga blommor”, säger Matthew Baxter. ”Det är hemligheten bakom designens estetik. Jag tror att arkitekterna tänkte på plantorna snarare som skulpturer för att avslöja överraskningar och skapa former, än som spännande arter.”
Trädgårdarna i Templemere – som också innefattar skog och en sjö – har en lista på godkända plantor för att bevara originalarterna i så stor utsträckning, som möjligt. Tillåtna buskar inkluderar pampasgräs, som man ser på bilden, och Phormium, Amelanchier, Hydrangea petiolaris, lager och rhododendron. Sequoiaträd, ceder, tysklönn och silverbjörk fanns från början i området, tillsammans med nu tillåtna rönnar, järnek, murgröna, lavendel och buxbom. ”Det finns inga blommor”, säger Matthew Baxter. ”Det är hemligheten bakom designens estetik. Jag tror att arkitekterna tänkte på plantorna snarare som skulpturer för att avslöja överraskningar och skapa former, än som spännande arter.”
3. Dagens trädgårdar
Den dramatiska samtida muromgärdade trädgården i Scampston Hall, ett ståtligt regency-hus på 32 hektar i norra Yorkshire ligger mitt i böljande parklandskap designat av Brown. Den muromgärdade trädgården, som man tror att han ritade när han omskapade parken runt ägorna år 1782, nyanlades 1999 av den kände holländske trädgårdsexperten Piet Oudolf. Han har också ritat New Yorks High Line, County Cork Garden på Irland och stadsträdgården i Enköping och är känd som en pionjär inom den nya ”perennrörelsen”.
Den dramatiska samtida muromgärdade trädgården i Scampston Hall, ett ståtligt regency-hus på 32 hektar i norra Yorkshire ligger mitt i böljande parklandskap designat av Brown. Den muromgärdade trädgården, som man tror att han ritade när han omskapade parken runt ägorna år 1782, nyanlades 1999 av den kände holländske trädgårdsexperten Piet Oudolf. Han har också ritat New Yorks High Line, County Cork Garden på Irland och stadsträdgården i Enköping och är känd som en pionjär inom den nya ”perennrörelsen”.
”Trenden står för perenner och gräs i mängder, och vikten av att kunna njuta av plantorna under alla årstider”. Ett exempel är Scrampston med böljande gräs, perenna ängar, vindlande häckar och kantväxter längs buskagen, bilden.
”Det är inte häckarna som definierar ytorna utan stora gräsplanteringar som kan skapa liknande effekt för att det smälter in i landskapet på ett intressantare sätt, när färgerna förvandlas till djup orange, glödande rött och mjuka sandfärger. Blandningen av texturer med gräs mot det mörkgröna i häckarna är effektivt och liknar vetefält eller hö.”
”Det är inte häckarna som definierar ytorna utan stora gräsplanteringar som kan skapa liknande effekt för att det smälter in i landskapet på ett intressantare sätt, när färgerna förvandlas till djup orange, glödande rött och mjuka sandfärger. Blandningen av texturer med gräs mot det mörkgröna i häckarna är effektivt och liknar vetefält eller hö.”
Den här trädgårdsstilen är vacker på stora ytor, men även på små. ”Med plantor i `präriestil´ ökar man blomningstiden och gräs kan lägga till struktur och rörelse”, anser Claudia de Yong.
”Formella häckar ger struktur i trädgården och med året-runtgröna växter blir vintern vackrare”, säger hon. ”Mjukt gräs är väldigt vackert i frost. Idén att kombinera lite struktur med svävande mjuka rörelser gör att det känns som man befinner sig mitt i grönskan när man sitter ner. Grässorter kan planteras i rabatter för att binda ihop stora planteringsytor och strukturen behålls över vintern om man inte klipper ner det.”
”Formella häckar ger struktur i trädgården och med året-runtgröna växter blir vintern vackrare”, säger hon. ”Mjukt gräs är väldigt vackert i frost. Idén att kombinera lite struktur med svävande mjuka rörelser gör att det känns som man befinner sig mitt i grönskan när man sitter ner. Grässorter kan planteras i rabatter för att binda ihop stora planteringsytor och strukturen behålls över vintern om man inte klipper ner det.”
”En central liten eller större vattenfunktion, som kan vara så enkelt som en kruka med bubblande vatten, lägger en ny dimension till en planterad yta och leder ögat till mitten”, säger Claudia de Yong. “Även ett upphöjt fågelbad kan vara effektivt. En liten damm kan se bra ut och runtom kan man plantera gräs för att få in rörelse.”
Vy över gräs och plantor som Phlomis Russeliana, geranium, Salvia och Echinacea paliida. ”För att få den här effekten måste det till massor av plantor”, säger Claudia de Yong.” Tveka inte att plantera femton eller fler av varje planta – och försäkra dig om att färgerna bleknar bort gradvis eftersom starka färger får ögat att stanna upp.”
Läs vidare: Mormorsträdgård – romantik och nostalgi
Världens läckraste trädkojor
Sommarträdgård 2016: Experterna spanar trender
Läs vidare: Mormorsträdgård – romantik och nostalgi
Världens läckraste trädkojor
Sommarträdgård 2016: Experterna spanar trender
Lancelot Brown fick i uppdrag att förändra Highcleres trädgårdar 1771. Redan då kännetecknades hans landskapsarkitektur av ett avsiktligt fjärmande från den tidigare så fashionabla, formella italienska stilen, som hade format trädgårdarna runtom i Europa, med Versaille som det mest berömda exemplet.
”Capability” Brown började som lärling hos chefsträdgårdsmästaren på Kirkharle i Northumberland i närheten av Browns födelseort. Några jobb senare hamnade han i Stowe i Buckinghamshire där han arbetade under landskapsarkitekten William Kent som också blev hans mentor. Snart spreds ryktena om hans skicklighet och högprofilsuppdragen började strömma in.
Lancelot Browns stil kan sammanfattas i ett ord: Capability, ungefär “klarar allt”, hans smeknamn. Det fick han för sin filosofi att se naturens förutsättningar snarare än att tvinga på den abstrakta krav eller koncept. Många beskriver hans förmåga som att göra det naturliga landskapet ännu vackrare.
På Highcleres 400 hektar förlängde Brown sjöar, formade kullar och slätade ut ojämnheter. Ett av hans paradnummer var att skapa trädgårdar fulla av fantastiska utsikter. Där anlades lövskog och ceder på strategiska platser för att dra ögat mot en dramatisk vy.